Masshysterin har avsiktligt skapats för politiska mål.  Detta är ett av de grövsta tänkbara brotten.

Det finns även nyskrivna akademiska artiklar i ämnet, såsom International Journal of Environmental Research and Public Health, COVID-19 and the Political Economy of Mass Hysteria
Bifogar  COVID-19_and_the_Political_Economy_of_Mass_Hysteria__MDPI.pdf
från  https://www.mdpi.com/1660-4601/18/4/1376/pdf
"mass hysteria can be exacerbated and self-reinforcing when the negative information comes from an authoritative source, when the media are politicized, and social networks make the negative information omnipresent.  We conclude that the negative long-term effects of mass hysteria are exacerbated by the size of the state."  Den vetenskapliga artikeln är en PDF på 410 KiB och 15 sidor.

Nedan videon och under den min svenska översättning.  Tillägg 12 maj:  Svensktextad version enligt nedan översättning finns nu på  https://www.brighteon.com/6b7d5fa7-2160-44a5-8c09-f8cb074817ef ,  för Twitter kan denna länk användas:  http://br.lege.net/6b7d5fa7-2160-44a5-8c09-f8cb074817ef .

  Längd / Duration: 00:16:31.77

https://www.youtube.com/watch?v=fdzW-S8MwbI



The Manufacturing of a Mass Psychosis - Can Sanity Return to an Insane World?

Academy of Ideas               510622 views ((1)2021-05-09 15:15)

Published 24 Apr 2021

---

Översättning till svenska av YouTubens engelskspråkiga transcript fil, utan tidstämplar eller annan särskild formatering:


"Massorna har aldrig törstat efter sanningen.

De vänder sig bort från bevis som inte faller dem i smaken, utan föredrar att förhärliga felet, om felet förför dem.

Vemsomhelst som kan förse dem med illusioner är lätt deras mästare; vemsomhelst som försöker förstöra deras illusioner är alltid deras offer."

Gustav Le Bon, "The Crowd": En studie av det folkliga Sinnet  (Eng.:  Gustav Le Bon, The Crowd: A Study of the Popular Mind.)

Kroppens sjukdomar kan spridas genom en befolkning och nå epidemiska proportioner, men det kan även sinnets sjukdomar.

Och av dessa epidemier av den senare sorten, är masspsykosen den farligaste.

Under en masspsykos blir galenskap normen i ett samhälle och vanföreställningar sprids som en smitta.

Men eftersom vanföreställningar kan ta många olika former, och då galenskap kan visa sig på otaliga sätt, det specifika sätt på vilket en masspsykos utvecklas kommer att skilja sig åt beroende på den historiska och kulturella kontexten i det infekterade samhället.

Förr har masspsykoser lett till  häxjakter, folkmord och till och med till dansmanier, men i den nuvarande eran är det masspsykosen av totalitarism som är det största hotet:

"Totalitarismen är det moderna fenomenet av totalt centraliserad statsmakt i kombination med utplåningen av individuella mänskliga rättigheter: I den totaliserade staten finns det de som har makt, och det finns de objektifierade massorna, offren."

Arthur Versluis, De nya inkvisitionerna
I ett totalitärt samhälle är befolkningen uppdelad i två grupper, de styrande och de styrda, och båda grupperna genomgår en patologisk omvandling.

De styrande upphöjs till en nästan gudaliknande status som är diametralt motsatt till vår natur som ofullkomliga varelser som lätt kan korrumperas av makt.

Massorna, å andra sidan, är förvandlade till beroende subjekt för dessa patologiska styrande och får en psykologiskt regredierad och barnslig status.

Hannah Arendt, en av 1900-talets främsta forskare på denna form av styre, kallade totalitarismen för ett försök till omvandling av "själva den mänskliga naturen".

Men detta försök till omvandling gör bara sunda sinnen till sjuka sinnen, för som den holländska läkare som studerade de mentala effekterna av att leva under totalitarism skrev:

"… det finns faktiskt mycket som är jämförbart mellan [totalitarismens] medborgares märkliga reaktioner och deras kultur som helhet  å ena sidan och reaktionerna hos den … sjuka schizofrena å andra sidan."

Joost Meerloo, Våldtäkt av sinnet  (Eng.  The Rape of the Mind.)
Den sociala omvandling som utspelar sig under totalitarism bygger på och upprätthålls av vanföreställningar.

För endast vilseledda män och kvinnor regredierar till den barnsliga statusen av lydiga och undergivna undersåtar och överlämnar fullständig kontroll över sina liv till politiker och byråkrater.

Endast en vilseledd härskande klass kommer att tro att de besitter kunskap, visdom och skarpsinne till att fullständigt styra samhället på ett uppifrån och ned sätt.

Och endast när man är förtrollad av illusioner skulle någon tro att ett samhälle som består av makthungriga härskare å ena sidan, och av en psykologiskt regresserad befolkning, å andra sidan, kommer att leda till något annat än mass lidande och social ruin.

Men vad utlöser totalitarismens psykos?

Som undersöktes i den föregående videon i denna serie, totalitarismens masspsykos börjar i ett samhälles härskande klass.

De individer som utgör denna klass, vare sig politiker, byråkrater eller kumpan kapitalister, är mycket benägna till vanföreställningar som förstärker deras makt, och ingen illusion är mer attraktiv för den makthungrige, än vanföreställningen att de kan och bör kontrollera och dominera ett samhälle.

När en härskande elit blir besatt av en politisk ideologi av detta slag, vare sig det är kommunism eller fascism eller teknokrati, är nästa steg att förmå befolkningen att acceptera deras styre genom att smitta dem med totalitarismens masspsykos.

Denna psykos har framkallats många gånger genom historien, och som Meerloo förklarar:

"Det är helt enkelt en fråga om att omorganisera och manipulera kollektiva känslor på rätt sätt."

Joost Meerloo, Våldtäkt av sinnet
Den allmänna metod genom vilken medlemmarna av en härskande elit kan uppnå detta mål kallas menticide, där etymologin för detta ord är "ett dödande av sinnet", och som Meerloo vidare förklarar:

"Mord på sinnet är ett gammalt brott mot det mänskliga sinnet och själen, men på nytt systematiserat.

Det är ett organiserat system av psykologisk och juridisk perversion genom vilken en [härskande klass] kan prägla [sina] egna opportunistiska tankar på sinnena hos dem [de] planerar att använda och förstöra."

Joost Meerloo, Våldtäkt av sinnet
Att förbereda en befolkning för mordet på sinnena börjar med att så rädsla.

För som vi utforskade i den första videon i denna serie, när en individ översvämmas av negativa känslor, såsom rädsla eller ångest, är han eller hon mycket mottaglig för en nedstigning till vanföreställningsvansinne.

Verkliga, inbillade eller påhittade hot kan användas för att sprida rädsla, men en särskilt effektiv teknik är att använda vågor av terror.

I denna teknik växlas sådden av rädsla med perioder av lugn, men var och en av dessa perioder av lugn åtföljs av tillverkning av en ännu mer intensiv rädsloförtrollning, och om och om fortsätter processen, eller som Meerloo skriver:

"Varje våg av terrorisering … skapar dess effekter ännu enklare — efter en andningspaus — än den som föregick den eftersom människor fortfarande är störda av sina tidigare erfarenheter.

Moralen blir lägre och lägre, och de psykologiska effekterna av varje ny propaganda kampanj blir starkare; den når en publik som redan är uppmjukad."

Joost Meerloo, Våldtäkt av sinnet
Medan rädsla förbereder en befolkning för menticide, så hjälper användningen av propaganda till för att sprida felaktig information och för att skapa förvirring om vad som är hotens källa och hotens karaktär, och om krisens natur, och bidrar till att bryta ner sinnena hos massorna.

Regeringstjänstemän och deras lakejer i media, kan använda motsägelsefulla rapporter, nonsens information och till och med uppenbara lögner, eftersom ju mer de förvirrar ju mindre kapabla kommer en population att vara att hantera krisen och minska sin rädsla på ett rationellt och anpassningsbart sätt.

Förvirring ökar med andra ord mottagligheten för en nedstigning till totalitära vanföreställningar, eller som Meerloo förklarar:

"Logik kan bemötas med logik, medan ologik inte kan det—den förvirrar dem som tänker klart.

Den stora lögnen och monotont upprepat nonsens har mer känslomässig dragningskraft … än logik och förnuft.

Medan [människor] fortfarande söker efter ett rimligt motargument till den första lögnen, kan totalitarianerna angripa [dem] med en ännu en."

Joost Meerloo, Våldtäkt av sinnet
Aldrig tidigare i historien har så effektiva medel för att manipulera ett samhälle till totalitarianismens psykos existerat.

Smarta telefoner och sociala medier, tv och internet, allt i kombination med algoritmer som snabbt censurerar flödet av oönskad information, gör det möjligt för makthavarna att lätt angripa massornas sinnen.

Dessutom innebär den beroendeframkallande naturen av dessa teknologier att många människor frivilligt anmärkningsvärt ofta underkastar sig den härskande elitens propaganda:

"Den moderna tekniken lär människan att ta för given den värld som han ser på; han tar sig ingen tid att dra sig tillbaka och reflektera.

Tekniken lurar honom framåt och släpper av honom in i dess hjul och rörelser.

Ingen vila, ingen meditation, ingen reflektion, ingen samtal — sinnena är ständigt överbelastade med stimuli.

[Människan] lär sig inte att ifrågasätta sin värld; skärmen erbjuder honom färdiga svar."

Joost Meerloo, Våldtäkt av sinnet
Men det finns ytterligare ett steg som den blivande totalitären kan ta för att öka chansen för en totalitär psykos, och detta är att isolera offren och att störa normala sociala interaktioner.

När ensam utan normala interaktioner med vänner, familj och arbetskamrater, blir en individ mycket mer mottaglig för vanföreställningar av flera anledningar: För det första förlorar de kontakten med den korrigerande kraften från det positiva exemplet.

För alla låter sig inte luras av den härskande elitens intriger och de individer som ser igenom propagandan, kan hjälpa till att befria andra från det mentala angreppet.

Om isolering däremot verkställs kan makten av dessa positiva exempel minskar kraftigt.

Men en annan anledning till att isolering ökar effektiviteten av menticide är att liksom många andra arter, är människor lättare att konditionera till nya tankemönster och beteende när de är isolerade, eller som Meerloo förklarar med avseende på fysiologen Ivan Pavlovs arbete om beteendekonditionering:

"Pavlov gjorde en annan viktig upptäckt: Den betingade reflexen kunde enklast utvecklas i ett tyst laboratorium med ett minimum av av störande stimuli.

Alla djurtränare vet detta från sin egen erfarenhet; isolering och tålmodig upprepning av stimuli krävs för att tämja vilda djur.

. . .Totalitarianerna har följt denna regel.

De vet att de kan påverka sina politiska offer snabbast om de hålls isolerade."

Joost Meerloo, Våldtäkt av sinnet
Ensam, förvirrad och slagen av vågor av skräck, så sänks en befolkning under attack av sinnesmord ned i ett hopplöst och sårbart tillstånd.

Den oändliga strömmen av propaganda vänder sinnen en gång kapabla till rationellt tänkande till lekstugor för irrationella krafter och med kaos snurrande runt omkring dem, och inom dem, längtar massorna efter en återgång till en mer ordnad värld.

De blivande totalitärerna kan nu ta det avgörande steget, de kan erbjuda en utväg och en återgång till ordning i en värld som tycks att snabbt röra sig i motsatt riktning.

Men allt detta har ett pris: Massorna måste ge upp sin frihet och överlåta kontrollen över alla aspekter av livet till den härskande eliten.

De måste avstå från sin förmåga att vara självförsörjande individer som är ansvariga för sina egna liv, och bli underordnade och lydiga undersåtar.

Massorna måste med andra ord sjunka ner i den totalitära psykosens vanföreställningar.

"Totalitarismen är människans flykt från livets skrämmande verklighet till ledarnas virtuella livmoder.

Individens handlingar styrs från denna livmoder — från den inre helgedomen

. . .människan behöver inte längre ta ansvar för sitt eget liv.

Den prenatala världens ordning och logik regerar.

Det finns en frid och tystnad, en frid av total tystnad, underkastelse."

Joost Meerloo, Våldtäkt av sinnet
Men en totalitär världs ordning är en patologisk ordning.

Genom att tvinga fram en strikt konformitet, och genom att kräva en blind lydnad från medborgarna, berövar totalitarismen världen den spontanitet som producerar många av livets glädjeämnen och den kreativitet som driver samhället framåt.

Den totala kontrollen i denna form av styre, oavsett vilket namn den har, oavsett om det är styre av vetenskapsmän och läkare, politiker och byråkrater, eller en diktator, ger upphov till stagnation, förstörelse och död i massiv skala.

Och därför är den kanske viktigaste frågan som världen står inför, hur kan totalitarism förhindras?

Och om ett samhälle har förts in i de tidiga stadierna av denna masspsykos, kan effekterna vändas?

Även om man aldrig kan vara säker på prognosen av ett kollektivt vansinne, finns det steg som kan tas för att hjälpa till att åstadkomma ett botemedel.

Denna uppgift kräver emellertid många olika tillvägagångssätt, från många olika människor.

För precis som den mentala attacken är mångfacetterad, så måste också motattacken vara det.

Enligt Carl Jung är det för dem av oss som som vill hjälpa till att återföra förnuftet till en galen värld, det första steget är att bringa ordning i våra egna medvetanden och leva på ett sätt som ger inspiration för andra att följa:

"Det är inte för intet som vår tidsålder ropar efter den förlösande personligheten, efter den som kan frigöra sig från greppet av den kollektiva [psykosen] och rädda åtminstone sin egen själ, som tänder en fyr av hopp för andra, och som förkunnar att här finns åtminstone en man som har lyckats ta sig ur den fatala identifieringen med grupp-psyket."

Carl Jung, Civilisationen i förändring
Men om man antar att man lever på ett sätt som är fritt från psykosens grepp så finns det ytterligare steg som kan vidtas: för det första bör information som motverkar propagandan spridas så långt och brett som möjligt.

För sanningen är mäktigare än den fiktion och lögner som sprids av de blivande totalitära härskarna och därför är deras framgång delvis beroende av deras förmåga att censurera det fria flödet av information.

En annan taktik är att använda humor och förlöjligande för att delegitimera den styrande eliten eller som Meerloo förklarar:

"Vi måste lära oss att behandla demagogen och diktatoraspiranter bland oss

. . .med löjlighetens vapen.

Demagogen själv är nästan oförmögen till humor av något slag, och om vi behandlar honom med humor, kommer han att börja kollapsa."

Joost Meerloo, Våldtäkt av sinnet
En taktik rekommenderad av Vaclav Havel, en politisk dissident under det sovjetiska kommuniststyret som senare blev Tjeckoslovakiens president, är byggandet av vad som kallas "parallella strukturer".

En parallell struktur är vilken form av organisation som helst, företag, institution, teknik eller kreativ verksamhet som existerar fysiskt inom ett totalitärt samhälle, men ändå moraliskt utanför det.

I det kommunistiska Tjeckoslovakien noterade Havel att följande parallella strukturer var mer effektiva att bekämpa totalitarismen än politiska åtgärder.

Dessutom, när tillräckligt många parallella strukturer är skapade så bildas spontant en "andra kultur" eller "parallellt samhälle" och fungerar som en enklav av frihet och förnuft inom en totalitär värld.

Eller som Havel förklarar i sin bok De maktlösas makt:

"…. Vad är parallella strukturer annat än ett område där ett annat liv kan levas, ett liv som är i harmoni med sina egna mål och som i sin tur strukturerar sig självt i harmoni med dessa mål?

. . .Vad är annars dessa inledande försök till social självorganisering än ansträngningarna hos en viss del av samhället…att befria sig från totalitarismens självförsörjande aspekter och på så sätt att radikalt frigöra sig från sin inblandning i det…totalitära systemet?"

Vaclav Havel, De maktlösas makt
Men vad som framför allt krävs för att förhindra en fullständig nedsänkning i totalitarismens vansinne är att så många människor som möjligt agerar.

För precis som den styrande eliten inte sitter passivt sysslolösa, utan i stället tar medvetna steg för att öka sin makt, så även måste en aktiv och samordnad ansträngning göras för att flytta tillbaka världen i frihetens riktning.

Detta kan vara en enorm utmaning i en värld som faller offer för totalitarismens vanföreställningar, men som Thomas Paine påpekade:

"Tyranni, liksom helvetet, är inte lätt att besegra; Men vi har ändå denna tröst med oss, att ju hårdare konflikten är, desto mer ärofylld är triumfen."

Thomas Paine, den amerikanska krisen


 

Det finns en avhemligad CIA manual från 1944* som visar på hur det är en effektiv sabotagemetod mot en regering att faktiskt till punkt och pricka följa byråkratins regler.  Detta innebär att för att fungera kan en regering och myndigheter INTE följa vad som officiellt sägs vara reglerna.  Om det som sägs vara reglerna, och som är de 'byråkrati-granater' som 'avfyras' mot medborgare, innebär sabotage, då sysslar myndigheter med godtycklig sabotageverksamhet gentemot befolkningen.

*:  Kallad Simple Sabotage Field Manual, från Office of Strategic Services (OSS), som senare blev CIA.  Manualen sägs ha använts för att träna medborgarsabotörer i länder som Norge och Frankrike.

Byråkrati är alltså en av hemligtjänsterna erkänd och använd statskuppsmetod.  Det OSS/CIA skriver är bevis för att de strukturer som vi är lurade till att tro är vår enda möjliga verklighet - är självsaboterande - om de regler som är grunden för strukturerna används.

Det är denna sabotagemetod som används mot nationen.

Detta innebär även att de verkliga regler som strukturerna är beroende av bryter de regler som officiellt sägs vara reglerna.  Dvs sabotagemetoden använder byråkratins regler mot nationen, medan de själva inte följer dessa regler för skulle de gjort det skulle de inte kunna hålla ihop som maktstruktur.  Byråkratin stiftar sina egna lagar utan kontroll av folket.  Byråkrati sätter oss i ett stålstarkt hölje av oreglerat skapade regler skapade av en oligarki med oreglerad makt.

Stater måste skiljas från de nationer de förväntas tjäna.  Nationen utgörs av folket.  Staten är inte detsamma som folket.  Enligt grundlagen utgår den offentliga makten från folket.  I verkligheten är staten och statsapparaten inkl. politiker styrda av andra än folket.

Det pågår seriös diskurs om hur Sverige konstitutionellt åter ska kunna bli en legitim stat.  Den är nämligen inte det i dag.  Det som har skett är att efter grundlagsändringen 1974 upphörde maktdelningen som hade funnits i 1809 års Regeringsform.  Istället samlades efter 1974 all makt hos politiken under devisen att "all makt utgår från folket".  Vad som menades med "folket" definierades för säkerhets skull inte.  Nu fyrtio år senare ser vi tydligt hur den makten missbrukas.  Riksdagens ledamöter är inte längre "folkets främsta företrädare", utan är reducerade till partikansliernas proselyter.  En före detta riksdagsledamot beskrev dem i sin bok och boktitel som ett knapptryckarkompani.  Politik har reducerats till ett maktspel där vinnaren roffar åt sig mest makt och störst förmåner.  Eftersom makten inte längre är delad och de politiska partierna inte längre är beroende av sina medlemmar kan politiken bedrivas utan verklighetsförankring och utan hänsyn till landets långsiktiga utveckling.  Politikerna "undervisar" i dag folket om "vad som är rätt", istället för att lyssna till folket.  Konsekvensen av det förhållandet är att Sverige är i konstitutionell kris.  Det finns inget giltigt samhällskontrakt.  (Se vidare "Skapade kriser, istället för verkliga lösningar" och advokat Hans Kindstrands utmärkta text, som jag i detta stycke lånat några formuleringar från, "Grundlagen — Samhällskontraktet" från 2015-12-07.)

Det är möjligt att avkräva de enskilda operatörerna av detta 'stålstarka hölje' edliga vittnesmål som kommer att visa att de avsiktligt sysslar med naket tyranni.  Det är däremot inte möjligt att använda deras sabotageapparat mot dem själva.  De har ju tagit full kontroll över hela apparaten.  Kan det dock visas att de avsiktligt sysslar med naket tyranni, då är de inte längre en dold utan nu en helt öppen, visserligen mycket mäktig, förbrytarorganisation, och vi kan äntligen 'kalla en spade för en spade'.

Kanske det skulle vara till hjälp att punktera vissa myter, som den om att myndigheter och stater skulle ha ett ansvar för medborgares säkerhet.  Polisen har t.ex. inget rättsligt ansvar för medborgares säkerhet.  De kan godtyckligt lägga ned anmälningar.  Människor som försvarar sig mot överfall behandlas som brottslingar, och straffas mycket ofta hårt för att de har försvarat sig.  Detta är uppenbarligen inte olyckor i arbetet, eftersom det är så genomgående.  Se upp för den organiserade brottsligheten, Polisen - den farligaste brottsorganisationen, o.b.s., beväpnade och farliga, och med goda kontakter bland åklagarna.  Vår säkerhet ligger inte i att överlämna rättigheter till exakt de som vill ta dem ifrån oss.

I Sverige kan ett brottsoffer dessutom i tron att han förhörs som offer berätta saker för polisen, som sedan använder det han sagt mot honom i en domstol, eftersom gärningsmannen tack vare lång erfarenhet av att vara i denna typ av situationer var snabb med att hävda sig ha varit offer, och för att polisen av någon anledning gärna såg att den verkliga gärningsmannen fick fortsätta ställa till med bråk på gatorna, för det motiverar väl polisens, åklagarnas och rättsväsendets budgetar.  Däremot måste i USA sedan Miranda v. Arizona år 1966 den som är misstänkt informeras om detta förhållande innan någon information denne delger får användas mot denne i domstol.

Andra myndigheter har endast ansvar för att följa vissa formalia i hur de avfärdar medborgare.  Samtidigt blockerar myndigheter enskilda initiativ genom att 'avfyra' 'byråkrati-granater'.  Medan myndigheternas handlande i praktiken visar att de INTE tjänar folket, utan att de har andra lojaliteter.

Ideologiska förvrängningar

"Avhandlingens genomgående tema är att rätten i vissa sammanhang kan användas för att ge felaktiga verklighetsbilder, varvid man kan lyckas uppnå acceptans för ett visst förhållande.  Acceptansen uppnås i så fall på felaktiga premisser."  (Töllborg, Dennis, Personalkontroll.  En ideologikritisk studie kring den svenska personalkontrollkungörelsen (1986), s. 26.)

På svenska skulle den underrättelseoperationen som syftar till att alla bara ska upprepa vad de blivit itutade kunna översättas till papegojeoperationen, för den syftar just till att media som en papegoja bara ska upprepa vad de blivit itutade, och till att sedan den därmed hjärntvättade befolkningen ska göra likadant.  Jag nämnde inblandade organisationer i ett par bloggningar år 2006, "Med Sverige i tiden - eller Politisk Idiot?",  "Information Clearing House: Bush har torterat amerikaner sedan 2002".  På engelska heter operationen Operation Mockingbird.

"It is also so that what may be called brainwashing is specified as a crime against humanity."  (Ola Alexander Frisk i "Today I have Reported to The Prosecutor of the International Criminal Court about the Ongoing Crimes Against Humanity Committed by the Network or the Cartel of the Academic tradition", 2 november 2015.)  Det är givetvis även ett människorättsbrott när en hjärntvättad tjänstemannakader används som medborgarsabotörer gentemot människor som lyckats självavprogrammera sig ur hjärntvätten.  Var och en, tjänsteman eller vem som helst, som när han/hon uppmärksammas på att han/hon bryter mot andra människors oförytterliga rättigheter då uppriktigt bättrar sig ska givetvis förlåtas.  De onda cirklarna (se denna länk och betänk konsekvenserna) måste brytas!  Den mest förslavade blir den som inte bättrar sig:

"Det är möjligt att begå orätt mot Individen, och de som rider Kollektivet använder nu Kollektivet till att låta dem begå dessa orätter.  Detta korrumperar ytterligare Kollektivet, som nu fullständigt kan förslavas."  (Stycket "Den verkliga konflikten" i texten ""Makt är rätt"".)

Roy Andersson skrev år 1995, uppdaterad 1997 och 100 sidor tillagda 2009, en bok "Vår tids rädsla för allvar", som Dennis Töllborg i sin senaste bok varmt rekommenderar.  Den som inte hycklar att den inte bryr sig blir anklagad för överdrivet ego.  Men problemet med att 'inte bry sig' är att de egna högre känslorna dövas, att det som ovan nämnts ytterligare korrumperar.  Medan den som tar sig själv på allvar övar sig i självrespekt och i respekt för andra.

Bjuder till sist på detta fina citat, som för den som läser mycket noga avslöjar rundgångsfundamentalismen i det som beskrivs.  Jag tänker särskilt på citatet av Anna Christensen i sista stycket om utanförperspektiv på rättsordningen.

Personalkontroll och andra av Töllborgs texter finner man via http://blankettbanken.se/stellabianca/ .

"Avhandlingens genomgående tema är att rätten i vissa sammanhang kan användas för att ge felaktiga verklighetsbilder, varvid man kan lyckas uppnå acceptans för ett visst förhållande.  Acceptansen uppnås i så fall på felaktiga premisser.  Med detta tema som utgångspunkt är det, för att kunna fastställa den påstådda skillnaden, nödvändigt att dels precisera lagtextens manifesta innehåll, dels presentera författningstextens reella genomslagskraft.  Så vitt avser den första uppgiften är det möjligt att göra en sådan bestämning genom användandet av vad jag i detta sammanhang vill kalla en extensiv rättsdogmatisk metod.  Detta innebär att jag — så långt möjligt — i första hand använt mig av traditionell rättsdogmatisk metod, varvid rättsregelns semantiska innehåll starkt betonats.  Ledstjärnan har därvidlag varit den av Stig Strömholm uttryckta tolkningsrekommendationen för en modern juridisk tolkningslära:  " . . . den för medborgarna i gemen tillgängliga 'normalspråkliga' lydelsen i lagar och författning som regel — . . . — får tillhandahålla de yttre gränserna kring tolkningens resultat."[2]  Tolkningen har därefter kompletterats med framför allt uttalanden i offentliga utredningar, riksdagsdebatter samt, i viss utsträckning, uttalanden i massmedia av kvalificerade politiker.  Tanken har varit att detta angreppssätt skapar möjlighet att fastslå vilken verklighetsbild lagtexten har givit den intresserade medborgaren.  Uttryckt på annat sätt kan man säga att avsikten varit att söka fastställa med vilket innehåll regeln marknadsförts.  Därmed kommer metoden att skilja från traditionell rättsdogmatisk metod, dels vad gäller syftet — här är fråga om att fastställa en verklighetsbild, inte att stanna i "börats värld" — dels när det gäller materialet.

Under föregående rubrik redovisas grunden till att syftet med undersökningen kommit att bli ideologikritiskt.  Genom denna syftesbestämning har den traditionella rättsdogmatiska metoden kommit att mista sin omedelbara relevans.  Grunden härtill står närmast att finna i det förhållandet att rättsdogmatisk metod förutsätter ett inomperspektiv.  Anna Christensen har på ett belysande sätt utvecklat denna nödvändighet:

"Ideologikritik innebär alltid ett utanför-perspektiv på rättsordningen.  Rättsordningen undersöks som en objektiv struktur och inte utifrån rättsordningens och aktörernas interna förståelse av sig själv(a).  Rättsdogmatiken däremot (liksom all annan dogmatik) innebär att man måste acceptera rättsordningens eget interna perspektiv.  Rättsdogmatiken innebär argumentation inom systemet på basen av den verklighetsuppfattning och de mer eller mindre fixerade värdepremisser som är accepterade inom systemet . . .  Rättsdogmatiken är en form för rationell argumentation inom systemet.  Själva grundförutsättningen för rättsdogmatisk verksamhet är det minimum av förtroende för lagstiftaren som består i att uttolkaren utgår från att lagstiftaren vet vad han gör och menar vad han säger.  Det finns plats för kritik och olika meningar inom systemet, men kritiken får inte gå så långt att den ifrågasätter systemets självbild och grundläggande värdepremisser.  Man kan inte argumentera inom ett system och samtidigt hävda att systemets aktörer inte vet vad de gör eller menar vad de säger.  Vill man argumentera inom ett system som innehåller ideologiska förvrängningar, måste man antingen vara aningslös eller undertrycka de insikter man har om de ideologiska förvrängningarna.  Kan eller vill man inte det, får man lämna systemet, och man hamnar då i ideologikritiken som ett vetenskapligt förhållningssätt vare sig man vill eller inte.  Rättsdogmatik och ideologikritik kan alltså inte förenas.  Det är fråga om två skilda vetenskapliga paradigmer, som det numera heter.  Ideologikritiken stör den inlevelse och djupa interna förståelse av rättssystemet, som utgör en förutsättning för en verkligt god rättsdogmatisk argumentation.  Inslag av ideologikritik medför också att systemet tappar i förtroendet för rättsvetaren i hans egenskap av dogmatiker och hans rättsdogmatiska argumentation får därmed inte samma genomslagskraft inom systemet, som den annars skulle ha haft.  Omvänt framtvingar det rättsdogmatiska förhållningssättet en anpassning till systemets premisser, som gör det omöjligt att kritisera systemet utifrån på ett djupgående sätt."[3]"  (Töllborg, Dennis, Personalkontroll.  En ideologikritisk studie kring den svenska personalkontrollkungörelsen (1986), s. 26-28.)

Dennis Töllborg är Professor i rättsvetenskap/JD, full universityprofessor in legal science, STIAS Fellow, Financed by Torsten Söderbergs Stiftelse Gothenburg Research Institute (GRI), University of Gothenburg, Sweden.
 

— LegeNet Holistisk detektivbyrå

//