Michel Chossudovsky: Kriget i Kaukasus: På väg mot en konfrontation mellan USA och Ryssland?

Kriget i Kaukasus:
På väg mot en konfrontation mellan USA och Ryssland?
Michel Chossudovsky
www.globalresearch.ca
Översatt till svenska av Agneta Norberg
Natten mot den 7 augusti, beordrade Georgiens president Saakashvili en bred militär attack mot Tskhinvali, Sydossetiens huvudstad. Denna tidpunkt sammanföll med olympiska spelens öppningsceremoni i Peking.

Flygbombningarna och markstriderna var i huvudsak riktade mot civila mål, regeringsbyggnader, sjukhus och universitetet. Delrepublikens huvudstad Tskhinvali förstördes.

Det militära anfallet resulterade i nära 1500 döda, enligt såväl ryska som västliga källor. "Flyg-och artilleribombningarna lämnade staden utan vatten, mat, elektricitet och gas. Skräckslagna civila kravlade ut från källarutrymmena ut på gatorna, när eldgivningen minskade och sökte efter hjälp." (AP, 9 augusti, 2008). Enligt rapporter har 34.000 flytt till Ryssland. (Desert Morning News, Salt Lake City, 10 augusti, 2008)

Betydelsen av denna militära operation måste analyseras noga. Den kan ha långtgående följder.

Georgien är USAs och NATOs utpost för militära styrkor, alldeles i närheten av den ryska federationen och i omedelbar närhet till mellanösterns krigsskådeplatser. Sydossetien ligger även i korsvägen för de strategiska olje-och gasledningarna.

Georgien agerar inte militärt utan Washingtons samtycke. Det georgiska överhuvudet är USAs ombud och Georgien är de fakto ett USA-protektorat.

Vem står bakom denna militära dagordning? Vilka intressen ligger bakom? Vad är syftet för den militära operationen?

Det finns bevis för att attackerna var noggrant samordnade av USAs militär och NATO.

Moskva har anklagat NATO för att uppmuntra Georgien. Rysslands utrikesminister Sergey Lavrov underströk den destabiliserande effekten av den utländska militära hjälpen till Georgien.

"Detta bekräftar våra många varningar till det internationella samfundet att det är nödvändigt att vara uppmärksam på Georgiens enorma vapeninköp under en följd av år. Nu kan vi åse hur dessa vapen används i händerna på de georgiska säkerhetsstyrkorna, tränade av utländska specialister." (Moskva anklagar NATO för att ha uppmuntrat Georgien att anfalla Sydossetien, Russia Today, 9 augusti, 2008).

Moskvas sändebud i NATO, Dmitry Rogozin, skickade en officiell not till alla NATOs medlemsländer:

"Ryssland har redan inlett konsultationer med NATOs ambassadörer och samtal med NATOs militära representanter kommer att hållas i morgon", sade Rogozin. "Vi kommer att be dem iaktta försiktighet i sitt fortsatta stöd till Saakashvili."

"Detta är en oförblommerad aggression följd av ett masspropagandakrig", sade han.

(Se artikeln Moskva anklagar NATO för att ha uppmuntrat Georgien att anfalla Sydossetien, Russia Today, 9 augusti, 2008)

Enligt Rogozin hade Georgien inledningsvis planerat att:

"starta aktioner mot Abschasien, men den militärt väl skyddade regionen skulle bli omöjlig att angripa för de georgiska trupperna. Därför valde man en annan taktik och vände sig mot Sydossetien, som är ett mycket mera lättillgängligt territorium. Sändebudet hyser inga tvivel om att Mikheil Saakasvhili hade sponsrats av de krafter med vilka han förhandlar om Georgiens NATO anslutning. (RIA Novosti, 8 augusti, 2008)

I motsats till vad som spreds av västmedia, var attackerna väntade av Moskva. Den militära operationen var planerad att sammanfalla med de olympiska spelens öppningsceremoni, mest för att undvika att massmedia skulle ge detta ett stort utrymme på sina förstasidor.

Den 7 augusti stod de ryska styrkorna i högsta beredskap. Motattacken inleddes omedelbart.

Ryska fallskärmstrupper beordrades från flygdivisionerna i Ivanovo, Moskva och Pskov tillsammans med stridsvagnar, pansarfordon och tusentals soldater. Anfallen har i stort sett riktats mot militära anläggningar inom Georgien, inklusive militärbasen Gori. Den georgiska militärattacken slogs tillbaka med en massiv uppvisning av militär styrka.

En provokation?

USA och NATO undersöker konstant olika typer av scenarios vid militära operationer - t.ex. i detta fall, en begränsad georgisk attack, riktade mot civila mål, med avsikt att orsaka civila förluster.

Detta är en rutinåtgärd. Med begränsad militär förmåga, var det dödfött från början att Georgien skulle kunna ockupera Tskhinvali. Detta hade USA/NATO-planerarna insett från början. En humanitär katastrof, snarare än en militär seger, var en integrerad del av detta scenario. Målet var att förstöra provinshuvudstaden, samt att döda ett stort antal människor.

Om målet hade varit att Georgien skulle återta kontrollen över provinsregeringen, skulle operationen ha sett ut på ett helt annat sätt. Då skulle de georgiska säkerhetsstyrkorna ha tagit kontroll över centrala administrationsbyggnader, kommunikationsnät och institutioner snarare än att bomba residens, sjukhus och inte att förglömma Tskhinvalis Universitet.

Det ryska svaret var förutsett.

Georgien var uppmuntrad av NATO och USA. Både i Washington och i NATOs högkvarter i Bryssel var man helt på det klara med vad som skulle hända vid en rysk motattack.

Frågan kvarstår: var detta en avsiktlig provokation avsedd att få igång ett ryskt militärt svar och dra in Ryssland i en bredare militär konfrontation med Georgien (och de allierade styrkorna) som skulle kunna eskalera till ett fullskaligt krig?

Georgien har den tredje största truppstyrkan i Irak efter USA och Storbritannien, med runt 2000 soldater. Enligt rapporter, repatrieras nu de georgiska soldaterna i USA-flygplan, för att bekämpa de ryska styrkorna. (Se Debka.com, 10 augusti, 2008)

USAs beslut att repatriera de georgiska soldaterna ger en vink om att Washington är beredd på en eskalering av konflikten, där de georgiska soldaterna ska användas som kanonmat mot en massiv rysk militär styrka.

USA/NATO och Israel inblandade i planerna för attacken.

I mitten av juli höll USAs och Georgiens trupper en gemensam militärövning med namnet "Omedelbart svar". Den bestod av 1200 USA soldater och 800 georgiska soldater. Det georgiska försvarsministeriet uppgav i ett pressmeddelande att trupper från USA och Georgien skulle träna i tre veckor vid Vazianis militärbas nära den georgiska huvudstaden, Tblisi. (AP, 15 juli, 2008). Dessa övningar, som avslutades knappt en vecka innan 7 augusti attackerna, var en tydlig generalrepetition inför den militära operationen, som planerats i nära samband med Pentgaton. Kriget mot Sydossetien var inte planerat att vinnas, eller att återställa den georgiska överheten. Avsikten var att destabilisera regionen samtidigt som man ville utlösa en konfrontation mellan USA/NATO och Ryssland.

Den 12 juli, samtidigt med Georgiens och USAs krigsövningar, startade ryska försvarsministeriet sina egna manövrar i nordkaukasiska regionen. Den vanliga bortförklaringen av både Tblisi och Moskva löd: de militära övningarna har ingenting att göra med situationen i Sydossetien.

Låt oss inte ha några illusioner. Detta är inte ett inbördeskrig. Attackerna hör samman med det bredare mellanöstern - östra centralasien-kriget, inklusive USA/NATO/Israel krigsförberedelserna för Iran.

De israeliska militära rådgivarnas roll.

Trots att NATO och USAs militära rådgivare inte tog del i den militära aktionen, var de aktivt involverade i planeringen och i attackens logistisk. Enligt israeliska källor (Debka.com 8 augusti, 2008) utfördes anfallet på marken den 7-8 augusti med stridsvagnar och artilleri med hjälp av israeliska rådgivare. Israel försåg även Georgien med Hermes 450 och Skylark självgående obemannade drones, vilka användes under veckorna fram till 7 augusti - attacken.

Georgien har även fått, enligt en rapport i Rezonansi (6 augusti, georgiska BBC översättningen) ett starkt vapen genom det uppgraderade SU-25 stridsplanet och israeliska artillerisystem.

Enligt den israeliska tidningen Haaretz, 10 augusti, 2008, är Israel aktivt när det gäller både konsultationer för vapentillverkning och säkerhet i Georgien.

Ryska trupper kämpar nu direkt mot NATO/USA tränad georgisk armé i samverkan med rådgivare från USA och Israel. Ryska stridsplan har attackerat fabriken där man med israelisk hjälp tillverkat Su-25 stridsplanet. Denna fabrik ligger i utkanten av Tblisi.

När man ser detta i ett bredare perspektiv tillsammans med kriget i mellanöstern, kan kriget mycket väl leda till en upptrappning, inklusive en direkt konfrontation mellan Ryssland och NATOs styrkor. Om detta händer kommer vi att få uppleva den mest allvarliga krisen sedan Kuba-krisen i oktober 1962.

Georgien: NATO/USAs utpost.

Georgien är med i NATOs militära allians-GUAM-som undertecknades i april 1999 alldeles i början av kriget mot Jugoslavien. Georgien har även ett bilateralt, militärt samarbetsavtal med USA. Dessa bakomliggande militära överenskommelser har hjälp till att skydda de anglo-amerikanska oljeintressena i det kaspiska bäckenet och oljeledningsvägarna.

Både USA och NATO är militärt närvarande i Georgien och arbetar tätt med den de georgiska väpnade styrkorna. Allt sedan undertecknandet av GUAM överenskommelsen 1999 har Georgien fått ansenlig militär utrustning av USA. Endast för ett par månader sedan, i maj, anklagade den ryske försvarsministern Washington att genom att förse Georgien all denna militära hjälp så destabiliserades regionen. (Russia Claims Georgia in Arms Buildup, Wired News, May 19, 2008.) Enligt det ryska försvarsministeriet har följande levererats:

"Georgien har fått 206 stridsvagnar, varav 175 var levererade av NATO-länder, 186 pansarvagnar varav 126 från NATO, 79 maskingevär, 25 helikoptrar, 70 granatkastare, 10 robotsystem, 8 obemannade flygfordon och andra vapen. NATO-länder har försett Georgien med 4 stridsfartyg. Planer fanns på att leverera ytterligare 145 pansarvagnar, 262 maskingevär och granatkastare, 14 stridsfartyg, inklusive 4 Mirazh-jagare, 25 stridshelikoptrar, 14 Black Hawk flyg, 6 robotsystem."

(Interfax Agency, Moskva, 7 augusti 2008.)

NATO/USA/Israel assistans i de formella militära överenskommelserna innebär ett stadigt inflöde av avancerad militär utrustning, träning och konsultationsservice.

Enligt USAs militära källor (talesman för USAs europakommando) har USA mer än 100 militära tränare i Georgien. Antalet NATO-personal i Georgien som agerar tränare och instruktörer har inte bekräftats.

Trots att Georgien inte formellt är med i NATO ingår Georgiens militär i alla NATO-procedurer.

2005 skröt Georgiens president vid invigningen av av en militärbas att den var helt i NATO-standard. Strax efter invigningen av Senakskaya basen i västra Georgien, annonserades öppnandet av ännu en bas i Gori, som också skulle möta NATO standard (RiaNovosti, 26 maj, 2006)

Gori-basen har använts för att träna georgiska trupper som skickats att föra krig i Irak under USAs kommando.

Det är värt att notera att i mars 2006 stängdes Rysslands militärbaser i Georgien - Akhalkalai och Batumi. (Ibid) Bortdragandet skedde i maj 2007. De sista ryska trupperna lämnade Batumi i juli 2008, knappt en vecka innan USA-Georgien inledde sina krigsövningar i början av juli 2008 och knappt en månad innan attacken mot Sydossetien.

Israels roll

Israel är nu en del av den anglo-amerikanska militära axeln, som tjänar oljegiganternas intressen i mellanöstern och Centralasien. Israel är en partner i Baku-Tblisi-Ceyhan-oljeledningen som transporterar olja och gas till östra Medelhavet. Mer än 20% av Israels olja importeras från Azerbadjan, av vilket en stor del transporteras via BTC oljeledningen. British Petroleum kontrollerar denna oljeledning och den har dramatiskt förändrat geopolitiken i östra Medelhavet och Kaukasus.

"[BTC oljeledningen] ändrar avsevärt dessa länders status och cementerar en ny provästlig allians. Genom att föra oljeledningen till Medelhavet har Washington praktiskt taget satt upp ett nytt alliansblock med Azerbadjan, Georgien, Turkiet och Israel" (Komerzant, Moskva, 14 juli, 2008.)

De officiella rapporterna säger att BTC oljeledningarna kommer att förse västs marknader med olja, men vad som sällan sägs är att denna olja blir direkt levererad till Israel via Georgien. Den israeliska-turkiska oljeledningen kommer förmodligen att länka samman Ceyhan med den israeliska hamnen Ashkelon. Och därifrån via det israeliska oljeledningsnätet till Röda Havet.

Målet för Israel är inte bara att få tag på olja från Kaspiska havet, för sin egen konsumtion, utan också att kunna återexportera den kaspiska oljan till den asiatiska marknaden genom Röda Havets utförselhamn Eilat. Den strategiska implikationen för detta är enormt stor. (Se vidare Michel Chossudovsky, The war on Lebanon and the Battle for Oil, Global Research, juli 2006.)

Vad man föreställer sig är att koppla samman BTC oljeledningen med Trans-Israel Eilat-Ashkelon oljeledningen, även känd som Israels Tipline, från Ceyhan till Israels hamn i Ashkelon.

"Turkiet och Israel underhandlar om konstruktionen av ett multimiljon-dollar energi och vattenprojekt som ska transportera vatten, elektricitet, naturgas och olja via oljeledningar till Israel. Där oljan ska sändas vidare från Israel till Fjärran Östern.

Det nya turkisk-israeliska förslaget som diskuteras skulle i så fall transportera vatten, elektricitet, naturgas och olja via ledningar under havet.

http://www.jpost.com/servlet/Satellite?
cid=1145961328841&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull

Baku-oljan kan sändas till Ashkelon [i Israel] genom denna nya oljeledning, och [från Israel] till Indien och Fjärran Östern. [via Röda Havet]"

Ceyhan och Ashkelon hamnen i Medelhavet ligger endast 400 km från varandra. Olja kan transporteras till staden på tankbåtar eller via oljeledningar under havet. Från Ashkelon kan oljan pumpas genom redan existerande oljeledning till Eilats hamn vid Röda Havet; och därifrån kan den transporteras till Indien eller andra länder i Asien i tankbåtar." (REGNUM)

Med hänsyn till allt detta spelar Israel en viktig roll för att skydda östra medelhavstransporterna och oljeledningskorridorerna till Ceyhan. Det är av den anledningen de står för militär uppbackning och träning till såväl Georgien och Azerbadjan.

En bilateral militär överenskommelse slöts mellan Tblisi och Tel Aviv 1999. Den undertecknades av president Shevardnadze och Israels Benjamin Netanjahu.

Dessa olika typer av avtal är ämnade att underminera Rysslands inflytande och närvaro i Kaukasus och Centralasien.

I en pro forma deklaration lovade Tel Aviv att skära ner på den militära assistansen till Georgien den 5 augusti 2008.

Rysslands svar

När georgiska trupper attackerade Thsikvali gick Ryssland in med konventionella styrkor. Stridsvagnar och pansarvagnar sändes in. Det ryska flygvapnet var inblandat med flygattacker mot georgiska militära positioner inklusive Gori-basen.

Västliga media har porträtterat Ryssland som den enda ansvariga för dödande av civila, men samtidigt har man erkänt (bekräftat av BBC) att de flesta civila döda från början var orsakade av de georgiska mark- och luft-attackerna.

Baserad på ryska och västliga källor var dödssiffrorna i Sydossetien minst 1400 (från BBC), de flesta civila. "Georgiska dödsoffer uppges vara mellan 82- runt 130 varav 37 civila.... Den ryska flygattacken mot Gori, en Georgisk stad nära Sydossetien, dödade 60 människor, många av dem civila, uppger Georgien." (BBC, 9 augusti 2008). Ryska källor anger att totala antalet civila döda i Sydossetien är runt 2000.

En process av eskalering och konfrontation mellan Ryssland och USA kan befaras. Det påminner om kalla krigets dagar.

Har vi att göra med en provokation, med en avsikt att starta en djupare konflikt? Med stöd av massmedias propaganda, är den västliga militära alliansens avsikt att använda denna incident till att konfronteras med Ryssland, vilket uppgetts av NATO uttalanden.

Michel Chossudovsky
2008-08-10