Varning för konspirationen

ARTIKEL | Publicerad 2005-10-13

I den postmoderna världen växer en ny massreligion fylld av antiglobalisering, nationalism och antisemitism i klädd skiftande politisk färg. Rasmus Fleischer presenterar konspiracismen.

Dan Browns konspirationsthrillers om Da Vinci-koden och det hemliga brödraskapet Illuminati toppar västvärldens försäljningslistor. Succén har inte uppstått ur ett vacuum. Efter 2001, när war on terror började prägla det världspolitiska klimatet, har konspirationstänkandet upplevt en högkonjunktur på alla jordens kontinenter och inte sällan tagit sig explosiva uttryck. New world order har blivit en samlingsbeteckning för vad den tänkta globala sammansvärjningen, där judar och/eller slutna sällskap som frimurare oftast påstås ha en ledande roll. De religiösa och politiska grupperingar som alla anser sig kämpa mot “den nya världsordningen” kan vid en första anblick kan framstå som fullständigt oförenliga.
Nazister, islamister och kristna fundamentalister är välkända exempel på grupper hemfallna åt en paranoid världsbild, vilka alla enkelt kan sorteras undan i facket “extremism”. Men tendensen att se stora, välorganiserade och illasinnade konspirationer som historiens drivkraft finner i minst lika bördig jordmån kring ett växande antal hemsidor och antikrigsnätverk vars enda politiska fixstjärna är avskyn mot USA och Israel. I Sverige har Alhambra förlag börjat driva tesen att USA själv låg bakom terrordåden 11 september 2001, genom översättningar av bland andra förra tyska socialdemokratiska parlamentsledamoten Andreas von Bülow, vars konspirationsteoretiska böcker blivit bästsäljare i Tyskland.
Bland konsumenterna av denna litteratur finns naturligtvis hela skalan representerade: Från de som finner spänning i att utforska vad man upplever som “förbjudna sanningar”, till dem som gjort konspirationstänkandet till en slags kvasireligion och som förutsätter att varje enskild sammansvärjning är en pusselbit i en gigantisk slutstrid mellan gott och ont.
Det är lätt att rada upp aparta föreställningar om utomjordingar, tempelriddare och Atlantis-myter, och avfärda konspirationstänkandet genom att skratta åt dess stolligaste varianter. Men fokuseringen på det excentriska gör att man missar den uppsättning av minsta gemensamma nämnare som finns där. Återkommande värderingar och politiska idéer, delade rädslor och förhoppningar, som i dag har en reell politisk betydelse som det inte går att blunda för.
Vissa forskare talar därför om “konspiracism”. Om än inte en klar ideologi, så en löst sammanhållen populism, med en tydlig idéhistorisk kontinuitet från åren runt 1800 då motståndare till franska revolutionen lade skulden på judar och frimurare, till vår nutid där internet bidragit till att sammanlänka uppsjön av enskilda konspirationsteorier till en hel världsåskådning.

Konspiracismen består av ett antal politiska komponenter och tankefigurer, som tenderar att uppträda tillsammans och i anknytning till konspirationsteorier. Dessa teorier kan handla om reptiler från fjärde dimensionen, men kan också vara betydligt mer jordnära och likväl ha ett snarlikt politiskt program. Genom konspiracismen sammanknyts grupperingar som på ytan kan se ut att stå enormt långt från varandra. Oftast rör det sig om mer eller mindre “marginaliserade” rörelser, som likväl involverar ett ganska stort antal människor som konsumerar och i fragmenterad form sprider vidare konspiracismens politiska idéer.
Låt oss som exempel börja med två svenska tidskrifter: Flammor och Nexus. Den ena är väckelsekristen och sprids i frikyrkor, den andra new age-inriktad och har bland annat sålts i otaliga hälsokostbutiker. Jämför man budskapet som sprids i dessa och liknande publikationer världen över, framträder en rad gemensamma mönster som alla är typiska för konspiracismen. Det handlar om antiglobalisering, motstånd mot “kontrollsamhället”, en ekonomisk doktrin som tar avstånd från ränta, försvar av nationalstaten och inte minst antisemitism. Beroende på ingrediensernas proportioner och den språkliga dräkten, kan detta budskap sedan framstå som antingen “höger” eller “vänster”.
I den nyandliga miljön i Sverige har konspiracismen uppenbarligen god jordmån. En stor mängd healingcenter, bokförlag och försäljare av alternativmedicinska kosttillskott valde att annonsera i det glansiga åttiosidorsmagasinet Nexus, innan det häromåret lades ned (och redaktören Lars Adelskogh gick vidare till nazisttidningen Folkets Nyheter).
Nexus tar ställning mot EU, USA, Nato och Israel, artiklarna hänvisar gärna till mediekritiker som Maria-Pia Boëthius och Noam Chomsky och man gav positiv uppmärksamhet åt den framgryende globaliseringskritiska rörelsen. Samtidigt tog tidningen skarpt avstånd från socialism och fackföreningar, men hyllade den räntefria banken JAK, lokala bytesringar (LETS) och alternativa valutor som vuxit fram ur gröna vågen-rörelsen. Man åberopar sig på den räntefria ekonomins förespråkare Silvio Gesell (1862–1930) och hans nutida lärjunge Margrit Kennedy. Pengar ska vara ett naturligt och handfast bytesmedel, inte fluktuerande siffror i datorer.
Ifrågasättandet av etablerad vetenskap och läkarkonst genomsyrar denna new age-konspiracism. Aids och cancer har enkla förklaringar och kan botas med naturmediciner. Jorden skulle kunna försörjas med obegränsat av gratis energi om man använde en “frienergigenerator”. Att så inte sker implicerar naturligtvis att dessa alternativ mörkläggs av “undergrävande grupper och/eller främmande makter”, som Nexus uttrycker det. Här bjuds på en kavalkad av utopiska förhoppningar om drastiskt ökad livskvalitet, i vars väg bara ett mindre antal personer står, vilka måste identifieras och på något sätt oskadliggöras.
Frimurarna, som kontrollerar läkemedelsindustrin, förgiftar medvetet människor för att göra dem mer lättstyrda. Vanliga rädslor som uttrycks gäller mobiltelefonstrålning, vacciner, flour, amalgam, p-piller och sötningsmedel. Ibland vidgas paranoian till föreställningar om hur Illuminati och andra använder flygplan för att sprida gifter, häller droger i kranvattnet och kontrollerar människors tankar genom dolda budskap i musiken. Jüri Lina, Nexus-medarbetare och författare till en rad konspirationsteoretiska böcker, målar upp en världshistoria styrd av ondskefulla sällskap som använder svart magi, astrologi, siffermystik och ockult geometri.

Den väckelsekristna tidskriften Flammor, utgiven av Holger Nilsson i Vetlanda, har en helt annan målgrupp än Nexus. Dess distributionskanal är inte hälsokostaffärer utan frikyrkoförsamlingar, och bland skribenterna återfinns inte healingexperter men väl ett par kd-politiker. Här drivs till sin ytterlighet ett antal konspiracistiska idéer, vilka i mer polerad form kan återfinnas i exempelvis den högerkristna veckotidningen Världen I dag eller i Ulf Ekmans böcker.
Flammor handlar i stort sett om två saker: EU och Israel, vilka tolkas utifrån olika bibelverser: EU utifrån nytestamentliga Johannes uppenbarelser, Israel utifrån valda gammaltestamentliga avsnitt.
EU blir här synonymt med Antikrist, en utveckling mot maktkoncentration och diktatur. Slutmålet för EU är. upprepas gång på gång, att märka alla människors hud med streckkoder och operera in datorchips i envar. I nära nog all väckelsekristen konspiracism uttrycks denna föreställning, och var gång hänvisas till bibelverserna om “Vilddjurets tecken” (Uppenbarelseboken 13:16–18).
Intressant nog är exakt samma profetia gällande den onda konspirationens planer, men uttryckt utan bibliska referenser, lika vanlig i den new age-konspiracistiska miljön och Nexus, vars andliga linje är uttalat antikristen. Medan Nexus är våldsamt antiisraelisk, ser Flammor staten Israel som ett “tidstecken”, en förutsättning för Jesus återkomst till jorden. Den väckelsekristna konspiracismen skiljer sig från många andra konspirationsteorier genom sitt passionerade stöd för tanken på ett stor-Israel. Kombinationen av svärmiskt stöd till Israel och konspirationsteorier om frimurare kännetecknar inte minst församlingen Livets Ord och många av dess allierade, en allt annat än oansenlig proportion av den svenska frikyrkligheten.
Stödet till Israel handlar för dessa väckelsekristna inte alls om respekt för det judiska folkets rätt till att bestämma i egna angelägenheter. Tvärtom föreskrivs två saker som oundvikliga i Guds frälsningsplan: Judarnas masskonvertering till kristendomen samt ett storskaligt krig i Mellanöstern.
Att den väckelsekristna vurmen för Israel inte alls är oförenlig med antisemitism blir ännu tydligare i den märkliga boken Låt varna er, som har en upplaga på över tiotusen och saluförs i åtskilliga pingstkyrkor. I den hävdar Kjell Sjöberg, avliden broder till den kontroversielle pingstpastorn Stanley Sjöberg, att frimurare och Illuminati ligger bakom bland annat homosexualitet, kapitalism, marxism, fredsrörelser och nazism. Kjell Sjöberg tar också ställning för Israel i Mellanösternkonflikten, men delar upp judenheten i en “god” del, som inom kort förväntas konvertera sig till kristendomen, och en ondskefull del som hemfaller sig åt kabbalistisk mystik och är en del av världskonspirationen. Typiskt för den väckelsekristna konspiracismen är att låta denna uppdelning rättfärdiga kristendomens historiska förföljelse av judar.

Olika tillspetsade varianter på kristen apokalyptik visar sig faktiskt vara en grundsten även i de islamiska, nyandliga och sekulära versionerna av konspiracism. Apokalyptik är den teologiska termen för läran om en kommande världsomvandling via någon slags katastrof. Konspirationstänkandet handlar ytterst om vikten av att upprätthålla en absolut åtskillnad mellan den rådande mänskliga världen och en kommande gudomlig tidsålder. En ny tidsålder befinner sig i slutstriden med en satanisk ny världsordning. Antikrists materialistiska “nya världsordning” framställs som “en barbarisk förfalskning” av de andliga ideal som man själv företräder. Eftersom såväl den gudomliga som den sataniska planen utlovar fred, lycka, rättvisa och global enhet, gäller det att vara på sin vakt!
Att förstå detta tankemönster är fundamentalt för att förstå konspiracismens sprängkraft. Saker är inte vad de ser ut att vara. Den populära konspiracisten David Icke talar om konceptet problem-reaktion-lösning, “den modifierade hegelianism som innebär att man infiltrerar två ytterligheter och sedan spelar ut denena mot den andra för att så återhålla den önskade samhällsförändringen.” I vad som annars ses som motsatser, ser konspirationsteoretikern en underliggande enhet. Typiskt anses Illuminati ligga bakom såväl marxismen som fascismen och ha kontrollerat samtliga sidor i de bägge världskrigen.
Just det resonemanget utgör även ryggraden i konspiracismens historiskt viktigaste text, Sion vises protokoll, ett påstått autentiskt anförande av ledaren för den hemliga judiska världsregeringen, fabricerat på order av Tsarrysslands underrättelsetjänst och först publicerat för precis 100 år sedan. Där påstås judarna använda alla tillgängliga verktyg i kampen för världsherravälde, inklusive kommunism och kapitalism, demokrati och tyranni, pacifism och militarism.
Falsariet ger stort utrymme åt ekonomiska resonemang, vilka intressant nog har stora likheter med vad dagens konspiracistiska förespråkare av räntefri ekonomi för fram. Sion vises protokoll påstår även att judarna tänker iscensätta terrordåd i storstäderna men förvarna “sina egna” så att de kan sätta sig i säkerhet. Kort efter 11 september 2001 började ett rykte spridas som idag har miljoner anhängare, främst i delar av arabvärlden, om att “4000 judar” som arbetade i World Trade Center skulle ha evakuerats i förväg, förvarnade av israeliska säkerhetstjänsten Mossad.
Parallellen är knappast en slump. Sion vises protokoll har under efterkrigstiden importerats från Europa till arabvärlden av panarabistiska och islamistiska ledare. De har tryckts i massupplagor och spridit sig vidare därifrån till den övriga muslimska världen och på senare år nått stort genomslag i bland annat Malaysia.
Idag sprids denna “de antisemitiska konspirationsteoriernas bibel” bland annat på Politiken.biz, den kanske största svenska konspirationssajten. Politiken.biz, som till skillnad från Radio Islam inte uppmärksammats alls trots att det judehat som där propageras kulminerar i blodiga folkmordsfantasier, drivs av den före detta Ny Demokrati-politikern Yrsa Häggström.
Sajten är en blandning av referat ur mainstreammedia, debattartiklar, slarvigt översatta artiklar av utländska konspirationsteoretiker och personliga reflektioner, med en övergripande tendens som är klart högerpopulistisk. Den tar upp morden på Olof Palme och Anna Lindh, 11 september, Estonia och tsunami-katastrofen, vilka alla förklaras som verk av en och samma sammansvärjning.
Här blir konspiracismens logik väldigt tydlig, i det att en stor del av de texter som publiceras har ett budskap som snarast får klassas som “vänster”, många har exempelvis hämtats från tidningen ETC. Men de har placerats i en kontext där varje faktauppgift blir symbolisk, en del i en megakonspiration.
Antiimperialism och motstånd mot USA:s militära roll i världen är ett allöverskuggande tema på Politiken.biz, och till stor del ansluter sig denna högerpopulistiska konspiracism till antikrigsrörelsens diskurs. Fienden är framför allt Bush-administrationen och de så kallade neokonservativa med Paul Wolfowitz i spetsen, vilka anses ha gjort USA till ett totalitärt land – ofta påstås dessa drivas inte av rationella överväganden utan av judisk-satanisk ockultism.
Förintelseförnekandet tycks också vara på väg bort ur den samtida konspiracismen. I stället förringas nazismens brott på ett mer utstuderat sätt genom relativisering: konspirationsteorier som gör gällande att frimurare eller redan har tagit livet av miljarder människor genom att medvetet ha skapat aids-epidemin och andra sjukdomar. Dagens konspirationsteorier har ofta ersatt “judarna” med “sionisterna”, eller nöjer sig med att peka ut diverse hemliga sällskap och diskret antyda att dessa använder sig av kabbala. Däremot finns alla antisemitismens centrala tankefigurer på plats: en hemlig och mystisk makt som ligger bakom finanskapitalet och utgör en “antination” som vill upplösa världens nationer.

Konspiracismen, liksom den moderna antisemismen, växte under fram under 1800-talet som en reaktion riktad mot industrialisering, sekularisering och demokratisering, pekade ut ansvariga individer bakom abstrakta förändringsprocesser. Dagens konspiracism reagerar på globaliseringen (nyckelord: “världsregering”) och på “kontrollsamhället”. Det senare begreppet används även av filosofer som Foucault och Deleuze som beteckning på den uppsättning maktteknologier som sakta börjar ta över i takt med att “disciplinsamhället” (definierat utifrån avgränsade institutioner som familjen, skolan, sjukhuset och fabriken) börjar krackelera. Faktum är att det finns förbluffande likheter mellan hur “kontrollsamhället” karakteriseras hos Deleuze respektive i många konspirationsteorier. Skillnaden ligger i att konspiracismen tolkar varje händelse som medvetna drag i en yttersta strid mellan gott och ont.

Om nationalismen var modernitetens sekulära massreligion, är det fullt möjligt att konspiracismen kan fylla en liknande funktion i samband med de processer som har kallats postmodernisering och globalisering.
Likheterna i världsåskådning är påfallande lika mellan världens konspiracister, från wahhabitiska terrorister till svenska nazister, från tv-evangelisten Pat Robertson till de ledande personer inom den räntefria banken JAK som på fullt allvar har hänvisat till Sion vises protokoll i föredrag.
Ett mönster framträder – vilket naturligtvis kan avfärdas som ännu en konspirationsteori. Men nu handlar det inte om att försöka påstå att alla konspirationsteorier skulle vara falska – historien har gång på gång bevisat motsatsen. Konspiracism, däremot, är en politisk tendens som brukar framträda när indicier kopplas till indicier i sökandet efter en enda megakonspiration. Den har förmågan att ena rörelser som annars har föga gemensamt, politiskt eller religiöst.

Sönderkramade popvänsterblaskan Adbusters lyckades för ett par år sedan ägna ett helt nummer åt att diskutera “judiskt inflytande”, komplett med namnlistor på neokonservativa där varje jude markerats med en liten symbol.
Historien om hur en liten grupp neokonservativa har skaffat sig en ofantlig makt i USA är idag väletablerat inom vänsterdiskursen, och fungerar idag som en bas för mer långtgående konspirationstänkande att bygga vidare på. Praktiska exempel hittas lätt på otaliga webbforum och mailinglistor med USA-kritisk inriktning.
Att tala om vänster, höger och “extremism” kan vilseleda, för vad som ligger till grunden för konspirationstänkandets spirande är ofta snarare folkliga antiamerikanska stämningar av mindre ideologisk art. Vi ser det idag inte minst i intresset för konspiracistisk litteratur i Tyskland, eller i våldsammare form i det Turkiet vars atmosfär beskrivits skakande av Esref Okumus i Expressen (15/4).
11 september-spekulationer och Irakkriget står i centrum, och byggs ofta på med konspirationsteorier om allt från översvämningskatastrofer till hiv – allt mer ses som medvetna planer härrörande från en och samma ljusskygga sammansvärjning.
“Terrorismen är skapad av makteliten för att skapa ett kontrollsamhälle”, utropar Aktivist.se och Vaken.se, sajter vars målgrupp tycks vara miljömedvetna globaliseringskritiska ungdomar som hatar George W Bush. Där distribueras i snygg förpackning teorier om att judar och frimurare arrangerat hela kriget mot terrorn som del av en grandios sammansvärjning för skapandet av en världsregering.
Idag, liksom under 1800-talets sista decennier, tycks konspiracismen ha ovanligt goda tillväxtbetingelser. Dess i grunden ultrareaktionära politiska budskap skiljer sig inte heller nämnvärt. Alltså finns goda skäl att inte nöja sig med att peka på konspirationsteoriers faktafel – för sådant biter inte på politiska religioner – utan skaffa sig en vaksamhet på de tankefigurer och det politiska innehåll som konspiracismer av olika slag har gemensamt, och konfrontera dessa när så krävs.

Rasmus Fleischer