|
Gallringen av hjorden
av Leif Erlingsson 2007-12-19 Finns även som ljudfil: http://blog.lege.net/content/gallringen_av_hjorden.mp3 Eftersom jag i grunden vill tro människor om goda avsikter så är detta ett tema jag har särskilt svårt för. Men det flyter allt högre upp i medvetandet hos allt fler, och jag kan inte längre ignorera det här på bloggen. Tack Jan-Ola Gustafsson för påminnelsen genom Countercurrents senaste nyhetsbrev "CC News Letter 18/12- Culling The Herd". Det handlar alltså om den - som somliga ser på saken - nyttiga och kontinuerliga gallringen av hjorden. Alltså bortgallringen av 'värdelösa ätare', de ekonomiskt svagare grupper som inte bidrar till de rikas vinster. Man kan Googla på den kontinuerliga gallringen av hjorden för att studera de rent ekonomiska aspekterna på detta, utifrån boskapsskötsel, etc. Nu vill varken jag eller de flesta människor betrakta andra människor enbart som ekonomiska kreatur, som boskap, men allt fler tecken intränger i allt fleras medvetande om att vi sett från en viss nivå betraktas just i dessa termer. (Reflektion: Boskap är till synes omedvetna. Och så länge vi är till synes omedvetna kan man kanske i någon mening förstå att vi betraktas som boskap.) En trend är att vi ska känna skuld för att vi genom vår blotta existens tär på jordens resurser, att det är 'vårt fel' att världen ser ut som den gör. Inte minst den firade Al Gore sprider detta evangelium. Som Jan-Ola Gustafsson också kommenterade i ett annat mail, "Kan vi börja skönja världsregeringens projekt för reducering av jordens befolkning." Han påminde mig i det senare mailet även om en annan sak jag har försökt förtränga i något år, nämligen "The Georgia Guidestones". Följ några av länkarna från Googleträffarna på detta ämne, och läs vad visionen är. Vi människor ska bli färre, bl.a.. Det är inte bara de där stenarna, samma visioner sprids genom många kanaler och jag ser det från många olika håll, även från alternativmedia och miljörörelsen. (De senare får se upp, så de inte kapas för folkmordsändamål.) Tanken att göra sig av med onödiga människor är inte ny. Särskilt entusiastiska tycks vissa svenska läkare ha varit för detta, men även många tyska läkare, inte minst de som skötte om en viss A. H. i mitten av 1900-talet. Här ett par länkar om den svenska entusiasmen för att göra sig av med 'onödiga' människor: "Eutanasi på svenska mentalsjukhus", se även Jan-Olov Wikhalls bloggning på samma ämne. Om inget annat fungerar så är ett effektivt sätt att minska jordens befolkning förstås att förstöra grödan (genmanipulation, gröda som inte kan föröka sig på egen hand), så vi svälter ihjäl, och att sedan - under former man själv har kontroll över - återutsätta liv på planeten. "Doomsday Seed Vault" in the Arctic kan vara en komponent i en sådan strategi. Min egen agenda är att jag mår fysiskt illa av all denna omedvetenhet som a) resulterar i att människor tror att de kan göra så här mot andra människor utan att själva lida skada, som om vi i djupaste mening vore åtskilda, och b) att människor inte tror att det som sker framför deras ögon faktiskt sker! Jag kom till det här livet med föreställningen att alla är snälla och att alla vill väl. Jag upphör aldrig att förvånas över att detta inte alltid stämmer. Det är för mig helt obegripligt - i andra termer än någon slags blockering/sjukdom/bristande förståelse. Jag får ibland frågan varför jag lägger så mycket energi på att skriva 'mina teorier'. Tro mig, om människor utanför vissa informerade kretsar visade tecken på medvetande, då skulle jag må mycket bättre och lugnt luta mig tillbaka med mina hobbies och familj i trygg förvissning om att världen tog väl hand om sig själv. Den tryggheten saknas, och det blir inte bättre efter kontakter med politiker och mediefolk. Därför är jag tvungen att agera, jag har inget val. Jag kan helt enkelt inte vara medveten utan att försöka sprida medvetenhet. Som en person i min bekantskapskrets uttryckte saken, i en boktitel, "Medvetandet gör oss ansvariga". Kan man då slippa ansvar genom att förbli omedveten? Kanske. Men vill man vara boskap som kontinuerligt gallras av sin ägare, eller vill man vara oändliga medvetanden som skapar sin egen framtid i en värld av oändliga resurser, kärlek och möjligheter? Ja, det är väl frågan. Leif Erlingsson 2007-12-19 PDF "printout" |