Gilad Atzmon: "Jag är humanist"

"Jag är humanist"
av Gilad Atzmon
2007-03-23

När jag läste er ledare roades jag över att min ryktbarhet i Storbritannien skulle bero på min påstådda "rabiata antisemitism". Ja, under en längre tid har sionistiska extremistgrupper, liksom marginella sekteristiska judiska socialister, insisterat på att tysta mig. Liksom er ledare råkar de tro att förtal genom anklagelser om att jag skulle vara rasist och antisemit skulle vara lösningen för att definitivt få tyst på mig. De har uppenbarligen fel.

Inte en enda person, vare sig sionist eller judisk socialist, har någonsin lyckats belägga någon av de anklagelserna gentemot mig. Faktum råkar vara att när jag varnar för att eventuellt vidta laga återgärder drar alla mina anklagare snabbt tillbaka sina anklagelser. Skälet är uppenbart. I egenskap av antirasist och hängiven humanist har jag aldrig hänvisat till judar eller andra baserat på ras- eller etniska argument. Det är tydligt att jag kritiserat judiskhet som en marginell identitet och det är mer än legitimt. Jag ger mig också på sionismen som ideologi och det är inget fel med det heller. Mina texter publiceras i dussintals vänstertidskrifter på många olika språk. Det behöver knappast påpekas att varken Counterpunch, brittiska The Guardian eller spanska Rebelión aldrig skulle ge utrymme åt en "rasist" eller "rabiat" antisemit.

Men jag hävdar uppriktigt att sionister (snarare än judar) dominerar amerikansk Mellanösternpolitik. Efter publiceringarna av John Mearsheimers och Stephen Walts rapport om Israellobbyn i USA eller James Petras bok "The Power Of Israel in the US" är detta knappast något nytt. Om nu ledarredaktionen ännu inte har förstått det så har den sionistiska lobbyn nu blivit ett legitimt ämne för akademisk och kritisk granskning. Enligt Jewish Telegraphic Agency, JTA, den 12 januari 2006, besökte 23 amerikanska senatorer och 80 kongressledamöter Israel under 2005, varav "en del flera gånger". Det innebär att en femtedel av den amerikanska kongressen åkte till Israel under ett enda år. Så visst har Israellobbyn inflytande i USA.

Även om jag inte beskyller judar för att ha mördat Jesus menar jag att de judar som besväras av en så pass absurd anklagelse borde fråga sig själva varför de tar en sådan anklagelse (om ett brott som begicks för 2 000 år sedan) på allvar. Jag har förstått att bosättare i Hebron, strax innan de slog sönder kindknotan på en svensk Palestinaaktivist för några månader sedan, intressant nog ropade åt henne: "Vi dödade Jesus [och] vi ska döda er också." Hur besvärande det än må låta så finns det judar som själva ser sig som Jesusmördare. Men det har ingenting med mig att göra.

Er ledare innefattade några citat som vagt påminner om mina tankar. Jag anser sannerligen att förnekande av den palestinska förintelsen inte är något annat än förnekande av en fasansfull mordisk realitet som äger rum framför våra ögon. Trots att det är precis vad jag säger finner jag det svårt att se varför detta på något sätt skulle vara antisemitiskt.

Därutöver menar jag att Israel och sionismen bör hållas ansvariga för judehat och våld mot judar. Eftersom Israel definierar sig som "det judiska folkets stat" sker dess övergrepp i judarnas namn och för deras skull. Under Israels aggressionskrig mot Libanon sa premiärminister Ehud Olmert öppet: "Jag anser att det här är ett krig som utkämpas av alla judar". (JTA, 8 augusti 2006) Hur som helst vidhåller jag alltid att detta allvarliga faktum aldrig på något sätt får legitimera våld mot judar. Jag gör alltså klart skillnad mellan kritik och rättfärdigande. Det är min övertygelse att ni och era läsare kan göra detsamma. Låt mig slutligen påpeka att mina iakttagelser inte har någonting med antisemitism att göra. I själva verket är min åskådning vad som vanligen brukar betraktas som humanism.

Vänligen
Gilad Atzmon