|
Hur man neutraliserar ovälkommen information
Följande kolumn från Bi-Nytt, tillsammans med bifogad kommentar, får inleda:
Ja, det var offentlig sanning i Bi-Kupan det. Nu ett snabbt kast över till vår egen verklighet. I ett fungerande debattklimat bryts teser mot teser för att förhoppningsvis ge oss slutsatser, åtminstone på det individuella planet - åsikter kallade. Att neutralisera ovälkommen information och data är så enkelt som att kontrollera kvalitéten på de respektive teser som tillåts nå det offentliga rummet, och kvalitéten på dem som tillåts presentera dessa teser. Rent konkret, i ett ämne finns det i huvudsak ofta två mot varandra stående huvudteser. Genom att t.ex. ge antites större frihet och utrymme än 'tes' styrs slutsatsen, den offentliga sanningen, i sådan riktning, för en större andel individer än annars borde ha varit fallet. Nu berör jag inte alls de många ohederliga 'debattknep' som denna styrning - genom att de ej kan bemötas - lämnar fältet öppet för. För att det inte ska bli alldeles uppenbart för alla vad som pågår släpper man även fram förkämpar för 'tes' som kan framställas såsom oseriösa. Det finns många metoder, alltifrån att lura intervjuoffer att gå in på annat än deras viktigaste tes, locka dem att uttala sig i något ovidkommande och gärna kontroversiellt ämne, till att på andra sätt associera dem med oseriösa ämnen. På-annonsen kan användas. Vadsomhelst, det är bara kreativiteten som sätter gränsen - skolgården har lärt oss att mobbing inte har några moraliska gränser. Medan seriös kritik stoppas - och däremot antites släpps fram, även EFTER att den seriösa kritiken den så att säga verkar vara ett svar på har hindrats, inte tagits in, det inte funnits plats för. Denna 'plats' i det offentliga rummet har ingenting med spaltcentimeter att göra, det är istället fråga om ideologisk 'plats'. Av någon orsak påtalas detta inte när artiklar refuseras, utan skribenten ges intrycket att det handlade om utrymme på tidningssidan eller i radiotablån. Vilket alltså är felaktigt, då 'antites' inte har motsvarande problem att höras och synas. Ideologisk 'plats', ja. Det är synbarligen väldigt viktigt att definiera in frågor i ett ideologiskt spektrum. "Det är en högerfråga." "Det är en vänsterfråga." En bomb-höger-bekant (notera att jag själv har placerat förkärlek för bomber som en lösning på problem hos 'högern' :)) skickade exempelvis mig nyligen en SvD artikel publicerad den 3 oktober 2006, "Vänstern har gått vilse i en svartvit världsbild" av en professor i praktisk filosofi vid Högskolan i Kalmar, som är väldigt intressant genom att den genom sin blotta existens exemplifierar den psykologiska process varmed man speglar sin egen taktik på den andre, "Moral ersätts med taktikresonemang." Som Ulf Erlingsson uppställde en hypotes om härom dagen, fascism är en strategi för att bli rik till priset av krig, genom att ta över en demokrati - i det här fallet i första hand USA själva. Alltså inte en ideologi. En strategi. Just det professorn i praktisk filosofi påstår att "vänstern" - det är så man ideologiskt placerar in vemhelst som kritiserar krig som strategi - ägnar sig åt: "Moral ersätts med taktikresonemang", etc. Vad en professor i praktisk filosofi vid Högskolan i Kalmar lekande lätt kan bortse ifrån, det kan en praktisk Överste av första graden med erfarenhet från krigszoner däremot inte lika lätt sopa under mattan. Bo Pellnäs i Uppsala Nya Tidning: "President Bush och Genèvekonventionen [2006-10-04]". "Den amerikanska administrationens agerande står i strid mot allt vad som kan kallas humanism och ett rättssamhälles krav. En moralisk gräns har överskridits och all anständighet är undergrävd av lögner och en maktpolitik som står i de amerikanska oljebolagens tjänst. Ingen av oss andra, vare sig vi är amerikaner eller européer, har något att vinna på den politik som George W Bush bedriver. Han och hans administration utgör i stället en belastning för hela den västliga kulturen." Ja, med undantag för en professor i praktisk filosofi vid Högskolan i Kalmar, förstås. Och SvD. Men kanske Översten av första graden med erfarenhet från krigszoner inte är lika bevandrad i skälen till att upprätthålla den rådande ordningen? Tillhör du tack vare den rådande sociala/samhälleliga/makt-ordningen en privilegierad grupp så har du ett starkt motiv att "inte gunga båten". Om det skulle visa sig att en av grundpelarna i denna ordning hotas - som att "vi är goda" i den utökade betydelsen som innefattar USA, som har mest militär makt "av oss alla" - så är detta ett formidabelt hot mot sagda ordning. Det är förvisso att "gunga båten" att ifrågasätta detta. Jag ska ta ett par exempel. Många människor tror på Gud. I USA kring hälften. De förlöjligas INTE för detta. Särskilt inte i USA. Tvärtom. Det är inte i många länder en Gudstro öppet förlöjligas. Ändå finns det inga konkreta bevis - ja, massor av indicier, tecken, o.s.v.. Men inget som inte kan tänkas ha en alternativ förklaring. Samtidigt har jag sett uppgiften att 80% i USA tror på UFO:s. Aftonbladet i Sverige gjorde för någon tid sedan en webbfråga som gav 75%. (Vilket enkelt bortförklaras med att folk bara tror att det finns föremål som inte har identifierats korrekt.) En seriös vetenskaplig diskussion kring indikationer på besökare med en helt annan teknisk kunskap än vår egen, vare sig de lever i hemlighet på vår egen planet eller de kommer från andra världar, saboteras effektivt genom att "UFO" har gjorts till synonym till "dum i huvudet", som i "Är du ett UFO?". Ingen seriös behandling av ämnet förekommer trots att en majoritet människor tycks se det som ett verkligt fenomen. EN STÖRRE ANDEL än de som tror på Gud. Oavsett om samtliga indicier för UFO skulle kunna bortförklaras (det verkar INTE förhålla sig på det sättet) så är det faktiskt helt absurt att förlöjliga en åsikt som faktiskt råkar vara en majoritetsåsikt. Hur kan det vara på detta sättet? Om inte tro på i det här exemplet UFO:s hade betraktats som SUBVERSIV så hade det varit föremål för otaliga undersökningar, om inte annat teologiska studier, psykologiska, etc. Men man kan inte göra sådana på ett seriöst sätt utan att förhålla sig till hur verklighetsförankrade föreställningarna är, och man kommer därvid i kontakt med uppgifter från National Security Agency's (NSA's) arkiv, och andra tunga myndigheter, från främmande militärmakter, från astronauter och tiotusentals vittnen, m.m., som gör det minst sagt besvärligt att anta en hållning att det ligger teologiska eller psykologiska orsaker bakom. Och om fenomenet är VERKLIGT - då innebär det potentiellt att den rådande sociala/samhälleliga/makt-ordningen kanske inte kommer att bestå. Om det kanske inte är den privilegierade gruppen som sitter högst upp i makt-hierarkin. Denna grupps position där uppe är ju väldigt mycket beroende av alla våra andras UPPFATTNING av att det är de som sitter högst upp i näringskedjan. Om vi skulle förändra denna syn - om hela samhället skulle förändra perspektiv på detta - då kanske de inte skulle kunna hålla sig kvar vid sina privilegier. Eller det är nog det de - medvetet eller omedvetet - är rädda för. Denna rädsla är, tänker jag, drivkraften bakom att förlöjliga sådana subversiva data som tyder på att UFO:s representerar verklig makt eller att 11 september 2001 representerar ett hemligt krig mellan VÅRA EGNA hemliga maktfraktioner. I det senare fallet är det enklare att spegla våra egna motiv och vår egen taktik på "den andre". Som professorn i praktisk filosofi vid Högskolan i Kalmar, som speglade det egna hyckleriet inför sin egen svartvita världsbild med "vår demokrati och USA är goda" (professorn skriver inte så ordagrant, men han har "köpt" myten om att USA ville ha "demokrati" i Irak (de tvingades därtill av taktiska skäl)) och "islamister, terrorister, gerillakämpar och totalitära regimer" är onda. Och slår ner på de debattörer som försöker balansera bilden, visa att ockuperade folk har folkrätten på sin sida när de försvarar sig mot ett utifrån påtvingat statsskick. (Jag kommenterar artikeln på länken nyss i ett tidigare bloggämne: The Terror Conspiracy.) En ockupation/statsskick som enbart i Irak sedan 2003 har resulterat i en överdödlighet på 655 000 personer, enligt Massachusetts Institute of Technology's Center for International Studies. (David Brown, Washington Post, October 11, 2006, "Study Claims Iraq's 'Excess' Death Toll Has Reached 655,000".) 
TYSTNAD PLUS TORTYR ÄR DELAKTIGHET Leif Erlingsson 2006-10-14 |