Sionism ska visst jämföras med Nazism
av Lasse Wilhelmson
2008-03-19

I en artikel på sidan 4 i Expressen den 17 mars 2008, "Kommunism ska visst jämföras med fascism", diskuterar Ana Maria Narti kopplingen mellan kommunismen som ideologi och dess praktik och menar att Forum för Levande historia vägrar se denna koppling och därför producerar mer förvirring än upplysning.  Skälet är att den ledande forskaren för kampanjen om kommunismen hävdar att man inte kan likställa kommunism och fascism på grund av att det fanns "mycket ljus" i den kommunistiska utopin.

Jag är beredd att hålla med Narti om denna kritik, men den drabbar ju även fascismen, eller nationalsocialismen i vars totalitära ideologier det också fanns "mycket ljus".  Jag skulle till och med vilja påstå att det är typiskt för alla så kallade ideologier, att de innehåller "mycket ljus" och att det därför är helt nödvändigt att se kopplingen till dessas samhälleliga praktik om man vill göra en vettig bedömning av dem.  Inte minst då ideologierna alltid utnyttjas för att rättfärdiga "mycket mörker".

Personligen är jag skeptisk till alla ideologier.  De utgör låsta tankesystem som begränsar människors tänkande som därmed blir lättare att styra och kontrollera.  Medias och utbildningens betydelse som ideologiproducenter i dagens globaliserade värld kan knappast överdrivas härvidlag.  Även staten inser detta, vilket ju Forum för Levande historia är ett uttryck för, något som det dock finns principiella skäl att vara tveksam till.  Fristående forskningsinstitutioner vore att föredra för historisk forskning och politik har vi ju redan en form för genom den fria partibildningen i vår parlamentariska/liberala demokrati.

Nartis artikel rör den viktiga frågan om hur det svenska folket bäst skall tillgodogöra sig historiska kunskaper som kan verka förebyggande, det vill säga att i tid känna igen totalitära ideologier genom kopplingen till deras praktik.  "Om detta må vi berätta" så att vi kan förhindra att illdåd mot mänskligheten upprepas.  Så låt oss gå till rötterna inte bara med kommunismen utan också med sionismen, som ju faktiskt också såg sin födelse i mitten av 1800-talet.

Grunden för sionismen utformades av Moses Hess som kallades för kommunistrabbinen.  Han var en av Tysklands första betydande socialister och Karl Marx mentor in i socialismen.  Han anses av sionister vara den förste sionisten och skrev boken "Rom och Jerusalem" (1862).  I den betonar Hess den judiska "rasen", dess överlägsenhet och utvaldhet, samt judisk religion som den bästa garanten för den judiska nationaliteten.

Sionismens grundare anses vanligen vara Theodor Hertzl.  Han hänvisade senare till Hess bok som den som säger allt som är värt att säga om sionismen.  Hertzl presenterade en plan för den judiska koloniseringen av Palestina i sin bok "Den judiska staten" (1896), som antogs på den första sionistiska kongressen 1897.  Den judiska "rasen" ses som ett folk med rätt till en egen stat i Palestina, där berget Sion finns.  Målet är ett socialistiskt Utopia - en modellstat - med liknande "ljus" som den kommunistiska.

Det sionistiska projektet utvecklades vidare av marxisten Ber Borochov, med "territoriell koncentration" som en lösning på den judiska frågan.  Han grundade Poale Zion, det marxistiska sionistpartiet, som stödde den ryska revolutionen 1917.  En av dess medlemmar var David Ben Gurion - Israels landsfader - som kom till Palestina i början på 1900-talet.  Ben Gurion såg sig själv som bolsjevik och var för proletariatets diktatur i alla länder utom i Palestina, där han i stället tillämpade sionismens diktatur.  Hur ser då sionismens praktik ut?

Sionismens paroll "ett land utan folk till ett folk utan land" har varit vägledande för den judiska koloniseringen av Palestina sedan drygt hundra år.  Förverkligandet av en "Judisk stat", som är sionismens mål, förutsätter kraftig judisk befolkningsmajoritet och etnisk rensning av dem som från början bodde där - ett så kallat levnadsutrymme.  Israel är därför i grunden en rasistisk statskonstruktion.  Judisk överhöghet säkerställs genom ett apartheidsystem som är integrerat i lagar, administrativa bestämmelser och religiösa påbud.  Än i dag saknar Israel en författning och fastslagna gränser, i linje med sionismens krav på ytterligare expansion.  Se vidare i min artikel på SVD/Brännpunkt den 3 juni 2003, eller i Ordfront Magasin i december 2006.

Av ursprungliga Palestina är idag cirka 85 procent stulet eller annekterat och resten är ockuperat.  800 000 palestinier fördrevs/flydde 1948 och förvägras sin av FN fastlagda rätt att återvända.  Det som av palestinierna kallas för al Nakba - katastrofen.  Västbanken består av inmurade enklaver kontrollerade av 100-tals checkpoints och Gaza är förvandlat till värdens största friluftsfängelse/getto under blockad och utsvältning.  Cirka 10 000 palestinier, varav många barn, sitter i israeliska fängelser utan rättegång och dom.  Israels förhållande till palestinierna uppfyller de formella kraven på att vara en folkmordspolitik.

I sionismen sammanförs "ras", folk, nation och utvaldhet, till en nationell socialism i kolonial tappning - "lebensraum" och "blut und boden" - utvecklad redan under 1800-talet.  Senare skapades den tyska nationalsocialismen med samma ideologiska beståndsdelar och en snarlik samhällelig praktik.  Om Nazismen är tyskarnas nationalsocialism, så är sionismen judarnas.

"Jag tror, liksom Hitler, på idén om blodets makt."

Så skriver Chaim Nachman Bialik i "The Present Hour" (1934).  I Israel betraktas han som nationalskald.

Sionismens brott är ett resultat av sionismens ideologi.  Om detta bör ni berätta, Forum för levande historia.

Lasse Wilhelmson
Täby den 19 mars 2008

Mellanösterndebattör och tidigare ledamot i Täby kommunfullmäktige i 23 år varav 4 i kommunledningen, har bott i Israel några år i början av 1960-talet.

Denna text ligger även på Jinges blogg.

Läs kommentarer här och på Jinges blogg.

PDF "printout"


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,