Först några ord om skriftfyndet:

 
"Djebel-el-Tarif heter en hög kaltstensklippa, vars sydsluttning ligger mitt emot en krök av Nilen omkring 100 kilometer norr om Luxor. Dess vita, nakna vägg reser sig ur öknen; på vänstra stranden av floden ligger det lilla Nag Hammadi, på den högra utbreder sig sockerrörsfälten kring byarna Debba, el-Kasr och es-Sayyad. Dessa är det gamla Scheneset-Chenoboskions städer, där den helige Pachomios grundade sina första kloster på 30-talet. I öster skjuter klippan ut mot norr och reser sig ödslig och brant över öknens sand, genomborrad av talrika grottor; varje ingång leder till en gravplats. Halvvägs upp till toppen ligger faraonernas gravar från sjätte dynastin. Från klippans fot upp till omkring hundra meters höjd ligger de anspråkslösa gravarna från den grekisk-romerska tiden. Efter de undersökningar som Jean Dorese utförde på ort och ställe för tre år sedan tycks det vara just här som omkring 1945 en av de mest revolutionerande upptäckterna i vår tid gjordes."
(Citat från boken "Skriftfynden i Nilsanden" sid 17-18.)

"Man hade påträffat ett helt bibliotek, omfattande 13 handskrifter med omkring 1000 stora sidor, av vilka 800 var tämligen väl bevarade. Några av dessa handskrifter hade varit inbundna i mycket vackra skinnband, vilkas innehåll bestod av 49 helt eller delvis bevarade skrifter. En närmare undersökning visade att alla inte var nedskrivna av samma hand utan att till och med olika skrivare hade arbetat på ett och samma manuskript. Också språket företedde olikheter; det visade sig att olika dialekter av koptiskan hade använts. Lyckligtvis var titlarna på de flesta handskrifterna fullt läsbara. Av den uppställning som Jean Doresse gjorde och som Henri Charles Puech lade till grund för en översikt visade det sig att de flesta, nämligen 44, var antagligen helt okända eller kända endast till namnet."
(Citat från boken "Skriftfynden i Nilsanden" sid 15.)

___   ___   ___





Här följer nu hela Thomasevangeliet som var en av de 13 handskrifterna citerat med kommentarer av Dag Blomqvist:

THOMASEVANGELIET





"Till grund för översättningen ligger den koptiska text, som kan etableras med hjälp av fotografierna i Pahor Labib, Coptic Gnostic Papyri, Pl. 80-99. Texten har behandlats vid mina seminarieövningar under läsåret 1958/59, och jag har vid den slutliga utformningen tillgodogjort mig deltagarnas insatser liksom även andra forskares arbeten, särsk. Leipoldts översättning i Theol. Lit. Zeit, 1958, s. 481 ff., vars numrering av logierna jag har följt, Quispels bearbetning av vissa logier i Vig. Christ. XI, s. 189 ff. och Puechs redogörelse i E. Henneke, Neutest. Apokryphen (3. Aufl.) I, s. 199 ff., Tüb. 1959, vilket sistnämnda arbete kom mig tillhanda först när korrektur redan förelåg. Min översättning avviker mycket litet från de versioner, som senare publicerats på flera språk av Quispel, Puech m. fl.
 
 

80        Dessa äro de hemliga ord, som den levande Jesus sade,
        och Didymos Judas Thomas skrev dem, och Han sade:
        "Den som finner uttydningen av dessa ord, skall icke smaka döden*."

[Kommentar: *Angående vad Mäster J menar med döden och livet se texten om uppståndelsen.]

        (2)    Jesus sade:
                "Om de, som (försöka) övertala er, säga: 'Se, kungariket är i himlen',
                då skola himlens fåglar vara före er.
                Om de säga er: 'Det är i havet',
                då skola fiskarna vara före er;
                men riket är i ert inre och är i ert yttre.
                När ni känna er (själva), då skall man känna 81 er, och ni skola veta,
                att ni äro den levande Faderns barn.
                Om ni icke skola känna er (själva),
                då äro ni i fattigdom, och ni äro fattigdomen."

        (3)    Jesus sade:
                "Icke skall en åldring i sina dagar tveka att fråga ett litet barn på
                sju dagar om Livets plats, och han skall leva; ty många av de
                första skola bliva de sista, och de skola bliva (ett) enda (=en enhet)."

        (4)    Jesus sade:
                "Känn det, som är inför dig, och det som är fördolt, skall
                bliva uppenbart; ty det finns intet, som är dolt, som icke skall bli
                uppenbart."

[Kommentar: Är det detta vi kallar intuition och/eller samvete?]

        (5)    Hans lärjungar frågade (och) sade till honom: "Vill du att vi skola
                fasta, och hur skola vi bedja och giva allmosor, och vad skola vi
                iakttaga beträffande ätandet?"
                Jesus sade:
                "Ljug icke, och det ni hata, gör det icke; ty allt blir avslöjat inför
                Himlen, och det finns ju intet, som är fördolt, som icke skall bli
                uppenbart, och det finns intet, som är höljt, som skall förbli utan
                att (det) blottas."

        (6)    Jesus sade:
                "Saligt är det lejon, som människan äter upp, och lejonet så kommer
                att bli människa; och avskyvärd (förbannad) den människa, som
                lejonet äter upp, och lejonet så kommer att bli människa."

        (7)    Och Han sade:
                "Människan liknar en förståndig fiskare, som kastade sitt nät i
                havet och drog upp det ur havet, fyllt av små fiskar. Bland dem
                fann han en stor, god fisk, han, den förståndige fiskaren.
                Han kastade ut alla de små fiskarna 82 ner (el. utkastade)
                i havet  och valde den stora fisken utan sorg (möda).
                Den som har öron att höra, han höre*."

[Kommentar: *Lägg märke till vilka som kan tillgodogöra sig budskapet. Det är således inte alla som kan bli "frälsta". I Jesaja 53:11-12 står angivet endast "många". Alltså inte alla. Förutsättningen att bli rättfärdig är således om personen i fråga kan förstå den kunskap som förmedlas.]

        (8)    Jesus sade:
                "Se såningsmannen gick ut. Han fyllde sin hand och kastade.
                Somt föll på vägen, och fåglarna kommo och plockade det.
                Somt föll på klippan, och det slog icke rot i marken
                och sköt icke ax mot himlen.
                Och somt föll bland (på) törnen; de förkvävde fröet,
                och masken förtärde det. Och somt föll på den goda jorden,
                och det gav god frukt upp till himlen och gav 60-falt och 120-falt."

        (9)    Jesus sade:
                "Jag har kastat en brand i världen, och se, jag vaktar den, tills den
                brinner!"

        (10)    a. Jesus sade: "Denna himmel skall förgås, och den (himmel), som
               är över den, skall förgås; och de döda leva icke, och de levande
                skola icke dö."
                b. "Den dag (el. de dagar) ni åto det döda, gjorde ni det levande.
                När ni bli (komma) i ljuset, vad skola ni göra? På den dagen när
                ni äro ett, ha ni gjort två (ev. bådadera) (el. blivit två), men när ni
                bli två, vad skola ni göra?"

   (11)    Lärjungarna sade till Jesus: "Vi veta, att du skall gå ifrån oss.
                Vem skall vara stor över oss (då)?"
                Jesus sade till dem:
                Vart ni (än) kommit, skola ni gå till Jakob, den rättrådige, denne,
                som himmel och jord blivit till för."

[Kommentar 11: Ett svårt logo att förstå. Pröva denna tolkning:
Frågan som ställdes var: Vem skulle vara stor över dem, då när Jesus som person hade lämnat dem. Alltså: när det fysiska inte längre betyder något för oss. Men lägg märke till att deras fråga var "vem" medan Jesu svar innehöll "vad" som istället för honom skulle vara stort (betyda något) för dem.

Svaret de får innehåller nämligen fyra andliga faktorer:
1.    Vart ni kommit, eller - dit ni kommit. (Underförstått; i er utveckling.)
2.    Skall ni gå till Jakob.
3.    Den rättrådige.
4.    Den som himmel och jord blivit till för.

Faktorsvar 1: Man måste, tror jag, förstå detta "vart" varande den nivå som vi, som levandegjorda nya Guds barn, hunnit i vår andliga utveckling. Frågan som ställs föder det svar vars förståelse utgör den faktor i mognadsprocessen vilken möjliggör mognandet hos oss fram till detta "vart". Inte geografiskt sett utan den grad av mognad; vart i mognadsprocessen, där just denna fråga blivit till och därmed producera just detta svar som om det förstås är detta "vart".

Faktorsvar 2: När frågan är ställd och svaret givits är man alltså på väg till det "vart" där den problematik som är det som benämns med Jakob är. Ty ordet Jakob, liksom de flesta namn på den tiden, var en benämning på en tjänst, funktion, faktor eller särart, som utgjorde det signifikativa, utmärkande, för just det som skulle benämnas och/eller som förknippades med det ordet.

Faktorsvar 3: Jakob skulle då i detta sammanhang vara det "vart" som menas med, belyser, den rättrådige. Där, eller ur vilken, rättrådigheten träder in/fram. Ordet Jakob betyder inte rättrådig, utan: "den som håller i hälen, eller: den som bedrager". Han fick nämnligen detta namn därför att han primärt i själva födelseögonblicket, när han föddes strax efter sin tvillingbror Esau höll sig fast i dennes häl. Secundärt lurade han till sig förstfödslorätten av brodern Esau och även hans välsignelse av fadern Isak. Därmed hade han tillskansat sig förstfödslorätten och välsignelsen som endast annars tillföll den förstfödde.

Rådigheten hos Jakob, det som fick honom att framstå som sådan och gav namnet Jakob dess "rättrådiga" innebörd, visade sig först senare och då i den process han fick genomgå längre fram i livet när skörden av hans bedrägeri mot sin broder hann ikapp honom. Och hur han genom sitt nu rättrådiga agerande kom att gå ut ur denna kamp med seger.

Faktorsvar 4: För just i denna nattliga kamp vid Jabboks vad mognade den personlighet fram vilken himmel och jord blev till för. Nämnligen de rättfärdigas. "Ty du har kämpat med Gud och människor och vunnit seger." Som segrare går han, haltande (märkt för livet) ut ur striden först när morgonen gryr med ett nytt namn: Israel som betyder: Gud kämpar, han kämpar med Gud; Gud härskar. (Gud = JHWH = Jag är.)

Han hade ju flytt sin broders hämnd och var nu på väg tillbaka till sitt hemland. Han förbereder mötet genom manipulativa åtgärder som skall blidka brodern och dämpa dennes vrede. Illustrerat Bibellexikon skriver i band 2, spalt 2818:

"När Jakob återvänder till Kanaan efter sin landsflykt, l.Mos.27:41-45, och förbereder sig för mötet med sin kränkte äldre broder Esau, upplever han något i nattens ensamhet vid Jabboks vad, vilket betecknar en vändpunkt i hans tillvaro och för hans person. Jakobs stundande möte med Esau skulle samtidigt bli ett möte med hans forna synder. I sin oro och ångest får han möta Herrens ängel, med vilken han kämpar tills morgonen gryr. Han får då av Herren sitt nya namn Israel. Namnbytet förklaras i l.Mos.32:28 på följande sätt: »Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och vunnit seger». Jfr Hos. 113-4.

Jakobskampen har i sig den spänningsfyllda motsättningen mellan dom och nåd, Guds förbannelse och välsignelse. Gud går till rätta med Jakob, han tvingar honom in i självkännedomens och syndabekännelsens strid. Jakob besegrar Guds dom genom tron på löftet till fäderna (som i sig har evangelium). Den välsignelse han får innebär en inre, personlig förvandling. Splittringen i hans karaktär blir helad. Hans självrådighet är knäckt för livet. Den listige Jakob är nu Israel, Guds kämpe. Jfr Joh. 1:47.

Det nya namnet utgör tillsammans med välsignelsen en bekräftelse på det teokratiska och messianska löftet till Jakob, på samma sätt som när Abram fick sitt namn ändrat till Abraham, l.Mos.17:5 ff. - Det nya namnet och den messianska välsignelsen bekräftas i Betel, 35:1-15. - Israel som namn på patriarken förekommer senare ca 50 gånger i G.T., gärna som hans religiösa hedersnamn." Så långt Illustrerat Bibellexikon.

Jesus hänvisade alltså inte primärt till de ursprungliga bedrägerier som var kännetecknande för Jakob, och som vilken sits vi alla pånyttfödda ursprungligen varit i, utan till den rättrådighet som just var så utmärkande för denna persons sätt att ställa sig till sitt förflutna och hur han slutligen redde ut det. För alla hava vi syndat och är i avsaknad av Guds härlighet. Och det som skiljer den rättfärdige från den orättfärdige är ju inte att båda fallit utan hur den rättfärdige, rättrådige, reser sig och därmed kan gå vidare som segrare (utgöra Israel). Jesus pekar alltså på just hur denne Jakob tog sig ur sin situation genom självkännedom och därefter sin syndabekännelse och begäran om den högstes välsignelse.

Allt började således hos "Jakob"; den nivå = "vart", vi måste komma till för att kunna i just självkännedommens klarhet få grepp om det som skall bestridas och därmed kunna vinnas seger över hos oss själva och vår personlighet. Där börjar himmel och jord förenas, bli till hos oss, som ersättning för den synliga Jesus, budbäraren. Ty i drömmen är det bara Jakob som ser en stege som är rest mellan himmel och jord och inte den färdige Israel. Det är i självkännedommen om sina egna tillkortakommanden och utstuderade ondska mot sin nästa där vandringen uppåt påvisas ha börjat. För vilket "vart" himmel och jord blivit till för. Eller om man så vill: Jakobs nivå, och då som den rättrådigt handlande, i processen är där det (eg. det "vart") jordiska kan börja sin vandring mot det himmelska.

När Jesus, det jordiska, det synliga för våra ögon, budbäraren, går bort, inte längre utgör något för oss värt att se till, kvarstår endast vår uppgörelse med oss själva vilket är det "vart", det rättrådiga sättet att handla vi finner hos Jakob, vi går till. Egentligen: återstår för oss. Eftersom det är budskapets verkan hos personen som återstår, blir stort för oss, när budbäraren har gått sin väg.

   (12)    Jesus sade till sina lärjungar:
                Likna mig (vid något), och säg mig, vem (jag) liknar!"
                Simon Petrus sade till honom: "Du liknar en rättfärdig ängel."
               Matteus 83 sade till honom: "Du liknar en vis filosof."
                Thomas sade till honom:
                "Mästare, min mun kan alls icke lida, att jag säger, vem du liknar."
                Jesus sade:
                "Jag är icke din mästare (lärare). Då du druckit, har du berusats av
                denna sprudlande källa, som jag har (ut)mätt."

   (13)    Han tog honom, gick avsides och sade till honom tre ord. När
                Thomas kom till sina kamrater frågade de honom:"Vad sade Jesus
                till dig?"
                Thomas sade till dem:
                "Om jag säger er ett av de ord, som han sade till mig, skola ni ta
                stenar och kasta på mig, och en eld skall utgå ur stenarna och
                bränna er."

[Kommentar: Denna logia kan tyckas vara svårtolkad men betänk vad mästaren säger till honom i logian innan. Nämnligen att han har berusats av den "sprudlande källan". Mäster J ville ju att den som törstade skulle komma till honom för att dricka ur den källa som gav det verkliga livet. Så långt var allt okey. Lärjungarna skulle ju också efter hans bortgång föra hans ord vidare till dem som törstade. Det var ju därför som de vandrade med honom och det är också därför som de benämns med just "lärjungar".

Att dricka var tydligen inte fel, men att dricka sig berusad, att tycka om det man drack så till den grad att man blev "berusad", tappade balansen, fattningen, var tydligen fel, så som Thomas hade gjort så att han inte kunde lida att uttala vad han ansåg att mäster liknade. Man får tydligen inte tappa vare sig balansen eller fattningen, även om man finner det man hör fullständigt överväldigande. Man måste se nyktert på allt. Även på saligheten. Detta är en andlig realitet. Som när chansen att "klappa ett rådjur" bara den får som står absolut stilla, aldrig den som jagar det eftersom det då flyr.

Det mäster J talade till Thomas om måste därför, enligt ett sätt att förstå det hela, ha haft med förmedlarens förhållningssätt till det som han förmedlade att göra. Den som överbringar de underbara orden (stenarna) "bränner sig själv" på dem; gläds även han över det han hör sig säga. Han blir alltså själv salig men måste även där vara återhållsam så att han inte tappar balansen, bränner ur sig, ut i fulständig glädje när det är avspändhet och uppmärksamhet, fattning, han (egentligen alla) behöver för att kunna hämta upp vatten ur denna typ av källa. Riskmomentet, "hotet", ligger ju just i det aktiverande faktumet; att de som lyssnar är törstiga.]

   (14)    a. Jesus sade till dem:
                "Om ni fasta, skola ni skapa er en synd, och om ni be, skola
                ni klandras (dömas), och om ni ge allmosor, skola ni göra
                något ont mot er ande (eg. edra andar)."

[Kommentar: Jag undrar om inte detta logo måste förstås utifrån Matt. 5:20 där det heter att: " Om eder rättfärdighet inte övergår de skriftlärdes och fariseernas, så skolen I icke komma in i himmelriket." Fariseernas rättfärdighet begräsnades ju till att bedja, ge allmosor och fasta endast för syns skull. Se Matt. 6:1-6. Felet, synden, låg således i hur de utförde dessa gärningar. Och i vilket syfte. Vi måste således fråga oss vilka "dem" var som han sade detta till.]

                b.  "Och då ni gå till varje land och vandra i rikena, om de
                motta er, det, som sätts framför er, ät det; de sjuka ibland
                dem, bota dem.
                Ty det som går in i er mun, skall icke befläcka er, men det
                som går ut ur er mun, det är det, som skall befläcka er."

   (15)    Jesus sade:
                "När ni ser den*, som icke fötts av kvinnan, sträck ut** er på
                era anleten och dyrka*** honom. Han är er Fader."

[Kommentar: *... i någons anlete. Eller: ... hos någon. Eller/och: ... hos någons tankar, ord och gärningar.     **Eller: ... håll er/ert tillbaka. ***I Norge säger man: "dyrka morötter" medan vi i Sverige säger: "odla morötter".]

   (16)    Jesus sade:
                "Människorna tro kanske, att jag kom för att skapa (eg. kasta)
                fred i världen, och de veta icke, att jag kom för att skapa
               tvedräkt på jorden, eld, svärd, krig.
                Ty om fem finns i 84 ett hus, skola tre vara mot två,
                och två mot tre, fadern mot sonen, och sonen mot fadern,
                och de skola stå ensamma."

   (17)    Jesus sade:
                "Jag skall giva er det, som öga icke skådat, och som öra icke
                hört, och som hand icke rört, och (som) icke kommit upp
                i människohjärta."

   (18)    Lärjungarna sade till Jesus:
                "Säg oss, hur vårt slut skall bliva."
                Jesus sade:
                "Ni ha ju uppenbarat början för att ni skola söka slutet, ty
                på den plats, där början är, där skall slutet vara. Salig den
                som skall stå uprätt i början, och han skall känna slutet och
                han skall icke smaka döden."

[Kommentar: Så är det också med en ring som inga ändar har, den är evig. Eller är det spiralrörelsen, alltings varande, alltings kretslopp? Något som är oändligt. Så är det med tiden också, så kanske talar han här också om nuet. Vikten av att vara i presens.]

   (19)    Jesus sade:
                "Salig den, som blivit till, innan han blev till. Då ni bli
                lärjungar för mig, och ni höra mina ord, skola dessa stenar
                tjäna er. Ty ni ha fem träd i paradiset*,  som inte röras
                sommar (eller vinter), och dess löv falla icke av.
                Den, som skall känna dem, skall icke smaka döden."

[Kommentar: *paradis = fruktträdgård på svenska. Ett ställe där frukter produceras. Mästaren uppmanade oss att bära sådan frukt som blir bestående, se Joh. 15:16, "vars löv icke faller av", se Joh. 15:2-8.
Angående uttrycket "döden" se texten om Uppståndelsen på den yttersta dagen.]

   (20)    Lärjungarna sade till Jesus:
                "Säg oss vad himmelriket liknar."
                Han sade till dem:
                "Det liknar ett senapskorn, mindre än alla frön**. Men när det
                faller på marken som bearbetas, utsänder det en stor gren***
                och blir ett hägn för himlens fåglar*."

[Kommentar: Man kan inte hindra en *"fågel" att flyga över ens huvud men man kan hindra den från att bygga bo där. Detta sagt om de onda, såväl som goda, tankar som flyger genom ens huvud.
** "frön" blir då tanken som följer med i den högstes utsäde, Guds ord, som får något att växa inom lyssnaren som förstått denna tanke som följde med ordet in i dennes begreppsvärld. Detta något är den nya uppfattningen med alla dess olika ***förgreningar, olika *tankar.

När "himmelens fåglar"/de högre och ädlare tankarna byggt sina bon, etablerat sig i den nya uppfattningen, lägger de sen sina ägg i de bona/avlar sedan sin avkomma, som är den nya frukten, de nya tankarna som ger de nya orden och de nya gärningarna och som är direkt härledda från ursprungstanken som följde med ordet, utsädet = Guds ord. För att starta upp detta räcker det med ett enda litet frö och god jordmån hos mottagaren. Gud ger sen växten.]

   (21)    Maria sade till Jesus:
                "Vem likna dina lärjungar?"
               Han sade:
               "De likna 85 små barn, som dväljas på ett fält, som icke är
                deras. När fältets ägare komma, säga de: 'Lämna vårt fält
                åt oss.' De (barnen) äro nakna (el. kläda av sig) inför dem
                (ägarna), för att (el. så att de) lämna det (fältet) åt dem
                (ägarna) och ge dem deras fält."

   (22)    Därför säger jag:
                "Om husets ägare (?) vet, att tjuven kommer, skall han
                vaka, innan han kommit, och icke låta honom bryta
                (eg. gräva) sig in i hans hus i hans rike för att bära bort
                hans saker.
                Var vaksamma genemot världen. Omgjorda era länder
                med stor kraft, så att icke rövarna finna en väg att komma
                till er. När de finna den nöd, ni blickar ut ur, må i er mitt
                bliva (uppstå) en lärd man. När frukten var mogen, kom
                han sanbbt med skäran i handen och skar (säden).
                Den som har öron att höra, han höre!"

   (23)    a.  Jesus såg några barn, som diade, och han sade till
                sina lärjungar:
                "Dessa små, som dia, likna dem. som gå in i riket."
                De sade till honom:
                "Om vi äro små, skola vi gå in i riket?"
                b.  Jesus sade till dem:
                "När ni göra två (till) ett och göra det inre som det yttre
                och det yttre som det inre och det himmelska
                (el. översidan) som det (här) nere (el. undersidan), och
                då ni skola göra mannen och kvinnan till ett enda, för att
                mannen icke skall vara man och kvinnan kvinna, när ni
                göra ögon i stället för ett öga och en hand i stället för en
                hand och ben i stället för ben och bild i stället för bild,
                skola ni gå in i [riket]."

   (24)86 Jesus sade:
                "Jag skall utvälja er, en av tusen och två av tiotusen,
                och de skola stå (där), i det de äro en enda*."

[Kommentar: * ... tanke/uppfattning.]

   (25)    Lärjungarna sade till honom:
                "Undervisa oss om den plats, där du är,
                då är det nödvändigt för oss att söka den."
                Han sade till dem:
                "Den, som har öron, han höre.
                Ett ljus blir (är, finns) inuti en ljusmänniska
                och det (el. han) lyser över hela världen;
                då det (el. han) icke lyser, är det mörker."

[Kommentar: Jämför detta uttalande med evangelium enligt Johannes kapitel 1, verserna 1-5 i bibeln.Det är intressant att uttrycket: "Den som har öron han höre" står i samband med det följande om ljuset. Alltså handlar det hela om förståelsens ljus och det ljus som sanningen är i sig relativt lögnen/mörkret.]

   (26)    Jesus sade:
                "Älska din broder såsom din själ.
                Vårda dig om honom som din ögonsten."

   (27)    Jesus sade:
                Grandet i din broders öga, ser du,
                men bjälken i ditt (eget) öga ser du icke.
                När du tagit bort bjälken ur ditt eget öga,
                då skall du se att taga ut grandet ur din broders öga."

   (28)    (Jesus sade:)
                "Om ni icke fasta beträffande världen,
                skola ni icke finna riket.
                Om ni icke helga vilodagen, skola ni icke se Fadern."

   (29)    Jesus sade:
                "Jag stod upp mitt i världen,
                och jag uppenbarade mig för dem i kött.
                Jag fann dem alla druckna.
                Jag fann ingen bland dem, som var törstig,
                och min själ var full av smärta över människobarnen.
                Ty de äro blinda i sina hjärtan och se icke,
                att de kommit till världen tomma,
                och söka gå ut i världen tomma.
                Men nu äro de drukna.
                När de skakat av sig sitt vin, då skall de ångra sig."

   (30)    Jesus sade:
                "Om köttet blivit till för andens skull, vore det förunderligt.
                Om anden för kroppens skull, vore det [ännu mer] förunderligt.
                Men jag (?) förundrar mig 87 över detta,
                hur [denna] stora rikedom* tog sin boning i denna fattigdom**."

[Kommentar: *= Anden. **= köttet.

Frågetecknet har troligen översättaren satt dit. Detta är nog, misstänker jag, enligt min privata åsikt, ett utslag av den okunnighet som allmänt råder om himlarnas rike och om detta rikes obevekliga naturlag. En lagbundenhet som möjliggjorde dess existens överhuvudtaget hos en individ, vilken alla, inklusiva Mästaren själv, var ställd under och hade att ta hänsyn till. Ty Mästaren var född i köttet precis som du och jag. Men även född av Anden, pånyttfödd ("födas på nytt"), precis som vilken annan människa som helst måste bli för att komma in i detta rike.

Om detta strider de lärda, men man glömmer att det står att han växte till i nåd och vishet. Alltså var han inte färdig i och med att han föddes i köttet till människa. Mästarens inre kvalifikationer behövde också födas och växa till. Detta är ett för människan påkallat personligt val där var och en har att ta ställning för antingen det ena eller det andra. Det heter ju också att: "jag har smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder därför att du har hatat orättfärdigheten men funnit behag i sanningen". Det är detta val mellan det onda och det goda som människan har att göra. Och som premierar, och destinerar, henne.]

   (31)    Jesus sade:
                "Den plats, där det finns tre gudar, är det gudar.
                Den plats, där det finns två eller en, är jag med honom."

   (32)    Jesus sade:
                "Det finns ingen profet (som är väl) mottagen i sin stad.
                Icke botar läkaren dem, som känna honom."

   (33)    Jesus sade:
                "En stad, som är byggd på ett högt berg och som är stark,
                kan icke falla eller döljas."

   (34)    Jesus sade:
                "Det som du hör med ditt öra, i det andra örat predika det på era tak.
                Icke tänder någon ett ljus och sätter det under skäppan,
                och icke sätter han det på en dold plats,
                utan han sätter det i ljusstaken,
                för att var och en, som går in och ut, skall se dess ljus."

   (35)    Jesus sade:
                "Om en blind leder en blind, falla båda ner i en grop."

   (36)    Jesus sade:
                "Icke är det möjligt, att någon kan gå in i en stark mans hus
                och taga honom med våld, om han inte bundit hans händer.
                Då kan han plundra (eg. vända upp och ner på) hans hus."

   (37)    Jesus sade:
                "Bekymra er icke från morgon till afton och från afton till
                morgon, vad ni skola kläda er med."

   (38)    Hans lärjungar sade:
                "Vilken dag skall du uppenbaras för oss, och vilken dag
                skola vi se dig?"
                Jesus sade:
                "När ni avklätt er er skam och taga era kläder
                och lägga dem under era ben som små barn och trampa på
                dem, då [skola ni bli] 88 den Levandes barn och inte frukta."

[Kommentar: I Upp. 19:8 nämns också kläder: "Och åt henne har blivit givet att kläda sig i fint linne, skinande och rent.” Det fina linnet är de heligas rättfärdighet*."
* Skall vara rättfärdigheter enl. den grek. grundtexten. Rättfärdigheter = rättfärdiga gärningar.]

   (39)    Jesus sade:
                "Många gånger ha ni önskat höra mina ord,
                dessa, som jag säger till er och ni ha ingen annan att höra
                dem av.
                (Men) dagar skola komma, då ni söka mig och icke skola
                finna mig."

   (40)    Jesus sade:
                "Fariseerna och de skriftlärda ha mottagit nycklarna till
                kunskapen:
                de ha dolt dem och icke heller gått in,
                och dem, som ville gå in, tilläto de inte.
                Men ni skola vara kloka som ormar och otämda (trosskyldiga)
                som duvor."

[Kommentar: Angående duvor se texten: ... menlösa såsom duvor. Lägg märke till att översättaren har satt ordet "trosskyldiga inom parentes. Alltså finns det inte i den text han översätter ifrån utan har insatt det för att öka förståelsen av texten i den riktning översättaren vill styra läsarens tanke.]

   (41)    Jesus sade:
                "Ett vinträd planterades utanför Fadern, och det växte sig
                inte starkt;
                det skall ryckas upp med rötterna och förstöras."

[Kommentar: Troligen därför att det inte planterades (förankrades hos) i Fadern.]

   (42)    Jesus sade:
                "Den som har i sin hand, åt honom skall givas, och den,
                som inte har, från honom skall och det lilla han har tagas."

   (43)    Jesus sade:
                "Bliv till, i det ni gå förbi (el. förgås)"

[Kommentar: "gå förbi" kanske syftar på samma sak som det grekiska ordet hamartía som i den svenksa bibeln översatts till synd. Ordet hamartía betyder just missa målet, avvika från det rätta. Ordet betecknar "den oriktiga handlingens väsen och natur" (Studie Bibeln band V, sid. 91, spalt 1.)
Men hur kan man "Bli till" om man syndar? Ja den enda förklaringen jag kan se är att det är av erfarenheterna i just synden man har möjlighet att "bli till". Alltså skaffa sig just erfarenhet, få kunskap. Lära sig av misstagen. Det handlar således om en process, en likadan som den där "bränt barn skyr elden". Att ha frestats av synden ger kunskap om dess plågsamma påverkan och följder och just den erfarenhet den behöver som vill hjälpa andra ur eländet.
Ty det heter om Mäster J i Hebr. 2: 18:
"Ty därigenom att han har lidit, i det han själv blev frestad, kan han hjälpa dem som frestas."]

   (44)    Hans lärjungar sade till honom:
                "Vem är du, som säger oss detta?"
                (Jesus sade:)
                "(Trots) det jag säger er, vet ni inte, vem jag är.
                Men ni har blivit samma som judarna;
                ty de älska trädet och hata dess frukt,
                och de älska frukten men hata trädet."

   (45)    Jesus sade:
                "Den som smädar Fadern, han skall förlåtas
                och den, som smädar Sonen, han skall förlåtas.
                Den, som smädar den Helige Ande, han skall icke förlåtas
                varken i himmel eller på jorden."

   (46)    Jesus sade:
                "Icke skördar man vindruvor av törnen,
                och icke plockar man fikon från kameltistlar.
                De bära icke frukt.
                En god människa bär fram 89 gott ur sitt förråd.
                En dålig människa bär fram ont ur sitt onda förråd,
                som är i hans hjärta, och han talar ont.
                Ty ur hjärtats överflöd bär han fram ont."

   (47)    Jesus sade:
                "Från Adam till Johannes döparen bland dem av kvinnor födda
                finns ingen högre än Johannes döparen,
                på det att hans ögon må brista (?).
                Men jag säger:
                'Den av er, som skall bli liten, han skall känna himmelriket,
                och han skall vara högre (större) än Johannes.'"

   (48)    Jesus sade:
                "Icke är det möjligt för en människa att rida på två hästar
                eller spänna två bågar,
                och icke är det möjligt för en tjänare att tjäna två herrar,
                utan han kommer att ära den ene och behandla den andre dåligt.
                Icke dricker en man gammalt vin,
                och trår straxt efter att dricka nytt vin.
                Och icke slår man nytt vin på gamla läglar,
                för att de icke må brista,
                och icke slår man gammalt vin i nya läglar,
                för att de icke skall fördärvas.
                Icke sätter man en gammal lapp på en ny mantel,
                då ju en remma skulle uppstå."

   (49)    Jesus sade:
                "Om två göra fred med varandra i detta enda hus,
                skola (=kunna) de säga till berget:
                'Flytta (dig)' och det skall flytta sig."

   (50)    Jesus sade:
                "Saliga äro de ensammma och utvalda, ty ni skola finna kungariket,
                ty ni äro därifrån och skola återvända dit."

   (51)    Jesus sade:
                "Om de säga eder:
                'Varifrån ha ni kommit (eg. blivit till)?',
                säg dem:
                'Vi ha kommit från ljuset, den plats, där ljuset blev till genom
                honom (el. sig själva) allena,
                och det stod [upp] 90 och uppenbarade sig i deras (el. en) avbild'.
                Om de säga eder:
                'Är ni?',
                säg:
                'Vi äro hans barn och vi äro den levande Faderns utvalda.'
                Om de fråga er:
                'Vad är er Faders tecken*, som är i er?',
                säg till dem:
                'En rörelse och en vila!'"

[Kommentar: *= som kännetecknar, visar på Fadern i er. En människa tänker, säger och gör ju efter den uppfattning hon har. Kanske då att det är just uppfattningen som den framstår i hennes tankar, ord och gärningar som kännetecknar vilken fader hon har. Jämför uttrycket i Joh. 8:44: " -I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen I göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom." Så förhåller det sig också med den himmelske Faderns barn. Hans kännetecken finns i hans barn - i det de vill göra.

"En rörelse och en vila" är en intressant formulering. Den får mig att tänka på de två olika tillstånd den eviga, oändliga, spiralrörelsen har i sig och vilka utgör det rörelsemönster som just föder en ny spiralrörelse.

Partikeln föds ur betendet spiralrörelsen och väl ur den rör den sig vinkelrätt centrifugalt. Varefter rörelseenergin förbrukas av detta beteende förändras inriktningen hos partikeln till att inta, falla in i, en bågliknande linje i riktning in mot sitt eget centrum. Den centrifugala viker av till att bli centripetal (den kolapsande materien) och en ny spiralrörelse är i bildande som i sitt centrum är vilandet i spiralrörelsens längdaxel. Trots sin allt högre hastighet. När partikeln i sitt rörelsemönster nått sin periferiska gräns, om den nu har en, är vilan ett faktum. Medan rörelseenergin inte alls är förbrukad övergår den i partikeln som börjar komprimeras. Motsvarande komprimering utstrålas i energi centrifugalt, (min tolkning). Energi lämnar nu spiralrörelsen centrifugalt. När rörelseenergin hos energin (strålningen) förbrukas till ett visst övergår energin i materia och en ny partikel är skapad. Ett barn är oss fött, en son är oss given. Man säger att: spiralrörelsen, det svarta hålet, läcker materia.
Se vidare i boken Svarta hål och universiums framtid av Stephen Hawking som förklarar det här bättre än jag, sidorna 113-127 i kapitlet Kvantmekanik för svarta hål.
Se vidare i texten Telepati och avsnittet "UNIVERSIUMS PRINCIP", även logon (52) och (90) ang. vilan och logon (59) och (96) ang. rörelsen.]

   (52)    Hans lärjungar sade till honom:
                "Vilken dag skall de dödas vila komma,
                och vilken dag den nya världen komma?"
                Han sade till dem:
                "Den (vila), som ni se fram emot (vänta på), har kommit,
                men ni känna den icke."

   (53)    Hans lärjungar sade till honom:
                "Tjugofyra profeter talade i Israel, och alla talade i
                (el. före?, om?) dig."
                Han sade till dem:
                "Ni har övergivit den Levande, som är inför er,
                och ha talat om de döda."

   (54)    Hans lärjungar sade till honom:
                "Omskärelsen, gör den nytta eller inte?"
                Han sade till dem:
                "Om den gjorde nytta, skulle deras Fader skapat dem
                omskurna ut ur deras mor (= redan vid födelsen).
                Men den äkta omskärelsen i Anden gjorde full nytta."

   (55)    Jesus sade:
                "Saliga äro de fattiga, ty ert är himmelriket."

   (56)    Jesus sade:
                "Den, som icke skall hata sin fader och moder,
                skall icke kunna vara lärjunge åt mig,
                och (om) han (icke) hatar sina bröder och systrar
                och icke bär sitt kors såsom jag, skall han icke bliva mig värdig."

   (57)    Jesus sade:
                "Den, som lärde känna världen, fann ett lik,
                och den som fann ett lik, är världen icke värdig."

   (58)    Jesus sade:
                "Faderns rike liknar en man, som hade [go]d säd.
                Hans fiende kom om natten 91
                och sådde ogräs [bland] den goda säden.
                Mannen lät dem icke rycka upp ogräset.
                Han sade till dem:
                'Ingalunda må ni gå och rycka upp ogräset
                och rycka upp vetet tillsammans med det,
                ty på skördedagen skall ogräset bli uppenbart.
                De skola (då) rycka upp det och bränna det."

   (59)    Jesus sade:
                "Salig är den människa, som lidit (el. mödat sig),
                (ty) han har funnit Livet."

   (60)    Jesus sade:
                "Skåda den Levande, så (sant) ni leva, på det att ni icke må dö,
                och sök att se honom.
                Och ni kunna inte se en samarit,
                som bär ett lamm, i det han går in i Judéen."*
                Han sade till sina lärjungar:
                "Den vid lammets sida?"
                De sade till honom:
                "För att han skall döda det och äta upp det."
                Han sade:
                "Så länge det lever, skall han icke äta upp det,
                Men om (när) han dödar det, och det blir ett lik,
                (då äter han det)."
                De sade:
                "Annars skulle han inte kunna göra det (el. vara föraktad)."
                Han sade till dem:
                "Ni själva sök er en plats in till vila (= att vila på).
                på det att ni icke må bliva ett lik och bli uppätna."

    *Texten är antagligen felaktig. PUECH (a.a. s. 210) börjarnytt logion "(De sågo) en
            samarit etc." Det föregående bördå översättas "och söka att se honom och icke kunna se".

   (61)    Jesus sade:
                "Två skola gå till vila på en säng,
                Den ene skall dö,
                den andre skall leva."

[Kommentar: Detta kan synas konstigt. Två som gör samma sak men ändå skall den ena dö och den andra leva. Men, såsom det finnas de som är döda fastän de leva så finnas de som är levande fastän de är döda. Eftersom de som tror på Mästaren skall leva om han/hon än dör.]

   (62)    Salome sade:
                "Vem är du, (du) människa, (som blivit till) ur vad
                (el. fylld av blasfemi*)?
                Du har uppstigit på min bänk,
                och du har ätit vid (eg. av) mitt bord."
                Jesus sade till henne:
                "Jag är den som blivit till ur det, som är lika;
                mig har givits av det, som är min Faders."
                (Salome sade:)
                "Jag är din lärjunge (fem.)."
                (Jesus sade:)
                "... Därför säger jag:
                'När den (bänken, el. han) blir övergiven, skall den
                (han) fyllas av ljus,
                men när den (el. han) blir delad, skall den (han) fyllas med mörker."

[Kommentar: *blasfemi = hädelse.]

   (63)    Jesus sade:
                "Jag uttalar mina hemligheter [för dem, som äro värdiga 92
                mina] hemligheter.
                Det din högra hand skall göra, låt icke den vänstra veta, vad den gör."

   (64)    Jesus sade:
                "Det var en rik man, som hade mycket ägodelar (pengar).
                Han sade:
                'Jag skall begagna mina ägodelar, för att jag skall så,
                skörda och plantera och fylla mina lador med avkastning,
                så att jag inte lider brist på något.'
                Detta var vad han tänkte i sitt hjärta, och i den natten dog han.
                Den som har öron, han höre."

[Kommentar: Att tänka så var rena natta i Jesu ögon. Att sen säga det också var en bekräftelse på att han var stendöd. Se även Uppståndelsen.]

   (65)    Jesus sade:
                "En man hade gäster och när han berett måltiden,
                skickade han sin tjänare, för att han skulle kalla på gästerna.
                Han gick till den förste och sade till honom:
                'Min herre kallar dig.'
                Han sade:
                'Jag har en penningfodran på några köpmän.
                De komma till mig i kväll. Jag skall gå och ge dem uppdrag.
                Jag (måste) tacka nej till måltiden.'
                Han gick till en annan och sade till honom:
                'Min herre har kallat dig.'
                Han sade till honom:
                'Jag har köpt ett hus och de begära en dag av mig.
                Jag får inte tid.'
                Han kom till en annan och sade till honom:
                'Min herre kallar dig.'
                Han sade till honom:
                'Min vän skall gifta sig och det är jag, som skall tillreda fest-
                måltiden. Jag kan inte komma. Jag (måste) tacka nej till mål-
                tiden.'
                Han gick till en annan och sade till honom:
                'Min herre kallar dig.'
                Han sade till honom:
                'Jag har köpt en by och skall gå för att ta upp skatt.
                Jag kan inte komma. Jag (måste) tacka nej.'
                Tjänaren kom och sade till sin herre:
                'De, som du kallat till måltiden, ha tackat nej.'
                Herren sade till sin tjänare:
                'Gå ut på vägarna.
                Dem du finner, för hit dem, för att de må äta måltiden.
                Köpmän och handelsmän [skola] icke [gå] in i min Faders bo-
               ningar.'"

[Kommentar: Kan detta uttalande också vara en av anledningarna till att Thomasevangeliet inte kanoniserades, kom med i bibeln?]

   (66)93 Han sade:
                "En go(d) man hade en vingård.
                Han gav den till lantmän, för att de skulle arbeta i den
                och han skulle få avkastningen därav.
                Han skickade sin tjänare,
                för att arbetarna skulle ge honom avkastningen av vingården.
                De grepo tjänaren och slogo honom,
                och det var inte långt ifrån att de dödade honom.
                Tjänaren gick och sade det till sin herre.
                Hans herre sade:
                'Kanske kände han (!) dem icke.'
                Han skickade en annan tjänare.
                Arbetarna slog också denne andre.
                Då skickade herren sin son.
                Han sade:
                'Kanske skola de ha försyn för min son.'
                (Men) de där arbetarna, då de visste, att han var arvtagaren till
                vingården, grepo honom och dödade honom.
                Den, som har öron, han höre."

[Kommentar: Uttrycket: "Den, som har öron, han höre." är inget som enbart förekommer i Thomasevangeliet utan återfinns också i bibeln, i nya testamentets evangelier. Vad som är intressant med detta uttalande är att Jesus hängde allt på om den som lyssnade förstod det han sa eller inte. Detta är ett genomgående krav hos Mästaren. Som bekant kommer ju tron av predikan, vilket innebär att den som lyssnat på den måste förstå vad som sägs i den. Annars har ju personen i fråga inget i predikan att tro på.

En annan reflektion jag gör när jag läser ovanstående logio är att samma berättelse berättas av Mästaren i bibelns evangelier. Alltså: det var inte den himmelske Fadern som ville att Sonen skulle dödas. Meningen med att sända just Sonen var att beveka de onda vingårdsmännen, (de som ville döda Jesus); "Kanske skola de ha försyn för min son." Se vidare i texten: VEM VILLE DÖDA JESUS?.]

   (67)    Jesus sade:
                "Visa mig stenen, som byggmästaren förkastade.
                Den är hörnstenen."

   (68)    Jesus sade:
                "Den som känner alltet (världen),
                (men) mister (saknar) sig själv (='sin själ'),
                han har mistat (saknar) allt (eg. hela platsen)."

   (69)    Jesus sade:
                "Ni äro saliga, när de hata er och förfölja er,
                och de skola icke finna någon förevändning (?) på den plats*
                där de förföljt er."

[Kommentar: *plats, det grekiska ordet för plats, topos, betyder även läglighet. Varför översättaren här har satt ett frågetecken inom parentes misstänker jag beror på att denne inte förstått vad som menas i texten. Om vi skulle exprimentera med att ordet för plats som han valt istället skall vara läglighet blir ordet "förevändning" förståeligt. Fritt översatt enligt detta experiment skulle ge: "de skola icke finna någon förevändning i den läglighet (sak) som de förföljt er (på grund av)." Underförstått då att de levt ut sin barmhärtighet när så varit lägligt för dem men som ansetts som olagligt beteende ur de onda förföljarnas synvinkel. Detta är min personliga reflektion.]

   (70)    a. Jesus sade:
                "Saliga äro de, som förföljas i sina hjärtan,
                dessa som verkligen kände Fadern.
                b. Saliga äro de, som hungra,
                ty (el. efter att) de skola mätta buken med det de önska
                (el. man skall mätta buken på den, som vill)."

   (71)    Jesus sade:
                "När ni skapa denne (el. detta) bland (el. i) eder,
                skall denne (el. detta), som ni ha, rädda eder.*
                Om ni icke ha denne (el. detta) bland (el. i) eder
                skall denne (el. detta), som ni icke ha bland (el. i) eder,
                döda eder."

[Kommentar: * Angående den (el. det) som räddar ber jag dig som verkligen är intresserad i ämnet att läsa   Ordspråksboken, kapitel 2, i bibeln. Det handlar om sonens människans eller människans som son. ]

   (72)    a. Jesus sade:
                "Jag skall riva [ner detta] hus och ingen skall kunna
                bygga upp det,"
                b. [En man 94 i mängden sade till honom:]
               "Säg till mina bröder, att de skola dela min faders
                ägodelar (eg. saker) med mig."
                Han sade till honom:
                'O människa, vem har gjort mig till skiftesman.'
                Han vände sig till sina lärjungar och sade till dem:
                "Är väl jag en skiftesman?"

   (73)    Jesus sade:
                "Skörden är stor, men arbetarna få.
                Bed Herren, att han sänder ut arbetare till skörden."

   (74)    Han sade:
                "Herre, det finns många runtom (brunnen) men ingen
                i (brunnen)."

[Kommentar: "brunnen" = sanningen. Många talar om sanningen men ingen är sann.]

   (75)    Jesus sade:
                "Många stå vid porten, men (de) ensamma äro de, som
                skola gå in i brudgemaket."

   (76)    Jesus sade:
                "Faderns rike* liknar en köpman, som har en varulast.
                När han fann en pärla, sålde den köpmannen, då han var en
                klok man, sin last och köpte sig bara den pärlan.
                Också ni böra söka efter hans skatt, som inte förstöres (utan)
               förblir, den plats, som mal icke tränger in på och äter,
                och som icke mask förstör."

[Kommentar: * Lägg märke till att det är Faderns rike som liknas vid detta. Kan man då inte utan att ljuga eller att vilseleda säga att riket, som vi skall gå in i, endast är ett nytt sätt att tänka, säga och bete sig? Mästaren säger ju också på ett annat ställe i evangelierna att "riket är mitt ibland eder". Alltså något mellan oss. Mellan oss männisor, fysiskt sett, är luft. Men om vi förstår det hela rätt så handlar det om relationerna mellan oss. I dessa relationer har vi att söka riket. I hur vi beter oss kan man också utläsa vems fader vi är. Detta rike säger han också "är invärtes i eder". Se även logon (2) ovan.]

   (77)    Jesus sade:
                "Jag är det ljus, som är över* dem alla.**
                Jag är alltet, den, som alltet utgått ur, och som alltet kommit till.
                Klyv ett träd, och jag är där,
                Lyft en sten, och ni skola finna mig där."

[Kommentar: *På grekiska används ordet epi för vårt svenska ord "över". Nu vet jag inte vilket språk Thomasevangeliet är översatt ifrån, men sanningen är den att ordet "epi" även betyder: i. Detta skulle ge: "Jag är det ljus, som är i dem alla." Men det kanske inte alla exploatörer och utsugare är beredda att gå med på.
** Se även Joh. 1:1-5 i bibeln. JOHANNES I SITT EVANGELIUM.]

   (78)    Jesus sade:
                "Varför har ni gått ut på landet?
                För att se ett rö, som rör [sig] för vinden,
                och för att se en [man] med kläder, som äro mjuka?
        95 [Se era] kungar och era stormän äro de, som bära
                mjuka kläder, och de skola icke kunna känna sanningen."

   (79)    En kvinna sade till honom i mängden:
                "Välsignat det moderliv, som bar dig och de bröst,
                som närde dig."
                Han sade till henne:
                'Välsignade de, som hörde Faderns ord och aktade på
                det i sanning.
                Ty dagar skola komma, då ni säga:
                'Välsignat det moderliv, som icke blev havande
                och de bröst, som icke gåvo mjölk."

   (80)    Jesus sade:
                "Den, som lärde känna världen, fann kroppen.
                Den, som fann kroppen, är världen icke värdig."

   (81)    Jesus sade:
                "Den, som blivit rik, han må bli kung, och den,
                som har makt (el. kraft) han må förneka (el. avstå)."

   (82)    Jesus sade:
                "Den som är nära mig, är nära elden,
                och den, som är fjärran från mig, är fjärran från kungariket."

   (83)    Jesus sade:
                "Bilderna äro uppenbara för människan,
                och ljuset däri är fördolt.
                I Faderns ljusbild skall det (han) uppenbaras
                och dess (hans) bild (är) fördold genom dess (hans) ljus."

   (84)    Jesus sade:
                "De dagar ni ser er avbild (likhet), gläds ni,
                men när ni se era bilder, som blivit till före er,
                - de varken dö eller uppenbaras -
                hur mycket skola ni bära (uthärda)?"

   (85)    Jesus sade:
                "Adam uppstod ur en stor kraft* och en stor rikedom,
                och han blev er icke värdig.
                Om han varit värdig, [skulle han] icke [smakat] döden."

[Kommentar: * "kraft" på grekiska heter dynamos. Detta ord kan även översättas till: förmåga.]

   (86)    Jesus sade
                "[Rävarna 96 ha sina kulor] och fåglarna ha [sina] nästen.
                Men Människosonen* har ingen plats att luta sitt huvud och
                vila sig [på].**

[Kommentar: * Ang. ordet människosonen vill jag be dig se texten: VAD VAR HANS RIKTIGA NAMN..
Frågan som väcks hos mig, när jag läser ovanstående logo, är om det verkligen är fysiska rävar och fåglar som avses. En ond och ful tanke som flyger genom ens huvud sägs ju ibland vara en fågel som man inte skall låta bygga sitt bo där. För om den bygger bo i ens tankevärld så lägger den sina ägg där och snart kryper det ut en massa ny ungar, nya tankar, lika onda.
** Underförstått: i denna världen.]

   (87)    Jesus sade:
                "Arm* är en kropp, som är avhängig av (= är beroende av)
                en kropp.
                och arm* är den själ som är avhängig av dem båda."

[Kommentar: * arm = fattig, olycklig, eländig.]

   (88)    Jesus sade:
                "Änglarna* komma till er och profeterna
                och de giva er det ni ha;
                och ni själva, det ni ha, giv dem (det) och säg er:
                'Vilken dag komma de och taga det, som är deras?'"

[Kommentar: * det greksika ordet angelos betyder egentligen: budbärare.]

   (89)    Jesus sade:
                "Varför tvätta ni utsidan på bägaren?
                Förstå ni inte, att den, som skapat insidan, är också den,
                som skapat utsidan."

   (90)    Jesus sade:
                "Kom till mig, ty gott är mitt ok, och mitt herravälde är milt,
                och ni skola finna er en vila."

   (91)    De sade till honom:
                "Säg oss, vem du är, på det att vi må tro på dig!"
                Han sade till dem:
                "Ni pröva (genomforska) himlens och jordens anlete,
                och det (el. den) som är inför er, känna ni icke,
                och detta tillfälle (denna tid) känna ni icke och pröva det
                (den) icke."

   (92)    a. Jesus sade:
                "Sök och ni skall finna,
                men det ni fråga mig om dessa dagar, har jag icke sagt
                er på den dagen.
                Nu vill jag säga det, och söka det icke (= fråga inte efter det).
                Giv icke det heliga åt hundarna,
                på det att de icke kasta det i smutsen,
                och kasta icke pärlor för svinen,
                på det att de icke må [trampa dem under fötterna].
                Den, som söker, han skall finna,
                [och den, som klappar] på, åt honom skall vara upplåtet."
                b.    [Jesus sade:]
                "Om ni ha pengar, 97 låna inte ut mot ränta,
                utan giv [dem] åt den, som ni icke skola få (tillbaka) dem från."

   (93)    Jesus sade:
                "Faderns rike liknar [en] kvinna, (som) tog litet surdeg
                [och blandade den] i mjöl och gjorde det till [stora] bröd.
                Den, som har öron, han höre."

   (94)    Jesus sade:
                "Faderns rike liknar en kvinna, som bär en kr[uka] fylld med
                mjöl, och som går en lång (avlägsen) väg.
                Kru[kans] öra gick sönder, och mjölet tömdes bakom
                henne på vägen.
                Hon visste det inte och märkte inte olyckan (el. hade inte
                förstånd att vara bekymrad).
                När hon kom hem, satte hon ner krukan och fann den tom."

[Kommentar: Observera att det är Faderns rike han talar om och inte en kvinna eller hennes kruka mjöl som hon tappade efter vägen.]

   (95)    Jesus sade:
                "Faderns rike liknar en en man, som vill döda en storman.
                Han drog sitt svärd i sitt hem och stötte det i väggen
                för att veta om hans hand skulle vara att lita på.
                Sedan dödade han stormannen."

   (96)    Lärjungarna sade till honom:
                "Dina bröder och din moder stå utanför."
                Han sade till dem:
                "De på (eg. av) dessa platser, som göra Faderns vilja*,
                de äro mina bröder och min moder.
                De äro de, som skola gå in i min Faders rike."

[Kommentar: * Här har vi rörelsen = aktiviteten. Se vidare logona (51) och (90) ovan.
Se också texten: VEM ÄR MIN MODER?]

   (97)    De visade Jesus ett guldmynt och sade till honom:
                "De, som höra till kejsaren, avfodra oss skatterna."
                Jesus sade till dem:
                "Giv det, som tillhör kejsaren, åt kejsaren.
                Giv det, som tillhör Gud, åt Gud
                och det, som är mitt, giv mig det."

   (98)    (Jesus sade:)
                "Den som [icke] skall hata sin fader och sin moder såsom jag,
                skall icke kunna vara l[ärjunge] åt mig
                och den, som [icke(?)] skall älska si[n fader] och sin moder
                såsom jag (el. mig),
                skall icke kunna vara l[ärjunge åt] mig.
                Ty min mor ... (25 bokstäver)*
                ... sanning hon gav mig livet."

[Kommentar: * Varför är inte dessa 25 bokstäver översatta? Hotar det någons tes?]

   (99)    Jesus sade:
                "Ve dem, fariseerna, ty de likna en hund, som sover i
                kornas krubba:
                ty varken äter den (själv), eller l[åter] den korna äta."

   (100)    Jesus sade:
                "S[ali]g den man, som vet att [vil]da rövare komma in,
                (el. som vet under vilken del (av natten) rövare skall
                komma in)
                på det att [han] må resa sig och avlägsna (?) dem med
                sin [styrka (?)]
                och omgjorda sina länder, innan de kommit in."

   (101)    De sade [till honom:]
                "Kom, låt oss bedja idag och fasta."
                Jesus sade:
                "Vad är det då för synd, jag gjort,
                och i vad äro de starkare än jag (=har jag övervunnits).
                Men när brudgummen kommer ut ur brudgemaket,
                må de då fasta och bedja."

   (102)    Jesus sade:
                "Den, som känner fadern och modern, skall kallas skökobarn."

   (103)    Jesus sade:
                "När ni göra två till ett, skola ni bli människans barn.
                Och om ni säga:
               'Berg, flytta dig' skall det flytta sig."

   (104)    Jesus sade:
                "Riket liknar en herde, som har hundra får.
                Ett av dem gick vilse - det var det stora (största).
                Han lämnade de nittionio och sökte efter detta enda,
                tills han fann det.
                När han tröttat ut sig (el. det var i nöd), sade han till fåret.
                'Jag älskar dig mer än de nittionio.'"

   (105)    Jesus sade:
                "Den, som skall dricka ur min mun, skall bli som jag.
                Jag själv skall bliva han,
                och det, som är fördolt, skall uppenbaras för honom."

[Kommentar: Se Joh. 14.]

   (106)     Jesus sade:
                "Kungariket liknar en man, som har en skatt på sin åker,
                (en skatt), som är förd[old], och som han var i okunnighet om,
                och [han fann den] inte.
                [När] han dog, lämnade han den efter sig till sin [son].
                Sonen [var] också i okunnighet.
                Han tog det fältet och sålde [det].
                [Den], som köpt det, kom och plöjde, och [han fann] skatten.
                Han började låna ut pengar mot ränta åt [dem, som] han ville."

   (107)    Jesus sade:
                "Den, som fann världen och blev rik,
                må han förneka världen."

   (108)    Jesus sade:
                "Himlarna skola hoprullas och jorden inför er,
                (näml. "såsom en bokrulle" Jes. 34:4; Upp. 6:14)
                och den, som lever genom den Levande, skall icke
                skåda döden eller (fruktan),

   (109)    ty Jesus säger, att den
                som finner sig själv, honom är världen icke värdig."

   (110)    Jesus sade:
                "Ve detta kött, som är avhängigt av anden;
                ve denna ande, som är avhängig av köttet."

   (111)    Lärjungarna sade till honom:
                "Vilken dag kommer kungariket?."
                (Jesus sade:)
                "Det kommer inte, då man väntar det.
                Man (eg. de) skall inte säga: 'Se här, eller se där',
                utan Fadernas kungarike är utbrett över jorden,
                och människorna se det icke."

[Kommentar: Lägg märke till att Mäster J aldrig lovar någon människa att få komma till himlen utan att det uteslutande handlar om "riket" och det här och nu.]

   (112)    Simon Petrus sade till dem:
                "Må Maria gå bort från oss,
                ty kvinnor äro icke värda (det eviga) Livet."
                Jesus sade:
                "Se, jag skall föra henne (upp till mig)* för att göra henne
                till man på det att hon själv (el. också hon) må bliva
                en levande ande, som liknar er män.
                Ty varje kvinna, som göres (eg. gör sig) till man,
                skall gå in i himmelriket."

       Evangeliet enligt Thomas."

[Kommentar: För dig som är intresserad av den kvinnliga Guden så vill jag rekomendera dig att läsa texten Allmakt.
* "(upp till mig)" är insatt av översättaren. Troligtvis bara ett antagande eftersom det inte finns i den text han översätter ifrån utan bara är en uppfattning i hans eget huvud. Ingen skall nämnligen in i någon himmel utan det är som Mästaren själv hela tiden säger att det är: in i himmel-, himlarnas-, Faderns- eller konunga-riket vi ska. Och inte in i himlen som en del menar.
Se vidare texten: ALLA BIBELCITAT .]
 

Slut citat.
Kommentarerna är skrivna
av undertecknad, Dag Blomqvist.

SÖKVERKTYGET FÖR SVENSKA INTERNET   SÖKVERKTYGET FÖR SVENSKA INTERNET