Leif Erlingsson: Menar jag att tiden inte skulle vara linjär?

Jag fick en fråga i mail.
Frågan var om jag menade att tiden inte skulle vara linjär.
Här mitt svar (lätt redigerat).
Date: Fri, 18 Jul 2008 11:30:29 +0200 (MEST)
From: Leif Erlingsson <leif@lege.com>
To: "Frågeställaren" <"frågeställaren">
Subject: Re: Hej. Har skrivit en illustrerad framtids-text på http://blog.lege.net/

Menar jag att tiden inte skulle vara linjär?

Hej "Frågeställaren".

Först tror jag tidens fysikaliska innebörd måste utredas strikt teoretiskt.

I min fysikhandbok från Studentlitteratur som jag köpte på 80-talet då jag avsåg studera på universitet (något som sedan aldrig blev av), "Physics Handbook" © Carl Nordling, Jonny Österman 1980, Lund 1980, så finns på sidorna 148-149 under F-1.11 Theory of Relativity and Relativistic Mechanics formlerna för den fyrdimensionella så kallade Minkowski-rymden: 1.12. Four-dimensional Minkowski Space. En av formlerna där kallas "Space-time four vector" och lyder: R= (x, y, z, ict) = (r, ict)

Nu är jag inte någon teoretisk relativistisk kvant- eller elementarpartikelfysiker, men jag förutsätter med det bondförnuft jag besitter att det är ovanstående samband Thomas E. Bearden utgår från när han på sidorna 8-14, 82-89 och 539-540 i "Energy from the Vacuum: Concepts & Principles" utvecklar sitt resonemang kring tidens fysikaliska innebörd.

Kort summering av hur jag uppfattar hans resonemang:

Teoretiska relativistiska kvant- och elementarpartikelfysiker finner det behändigt att låta de universella konstanterna såsom exempelvis ljushastigheten i vakuum vara dimesionslösa och av magnitud ett. Det resulterande systemet får därvid en enda enhet, som alla andra enheter sedan är funktioner av. Man kan därför t.ex. ha ett system som utgår från Joule, enhet för energi, som grundläggande enhet. I så fall blir massa, längd, tid och laddning helt och hållet funktioner av energi. Vi vet att E=m*c^2. Alltså 'komprimeras' rumsenergi E med faktorn c^2 för att ge vad som kallas massa m. (Dividera = 'komprimera'; m=E/c^2.) Alltså får vi massa när vi komprimerar rumsenergi E och lämnar resultatet i 3D-rum (3-dimensionellt rum).

Men om vi så flyttar över resultatet till den fjärde Minkowski-axeln ict, så måste med nödvändighet resultatet istället bli tid t, eftersom detta är den enda variabeln i denna dimension. Alltså, 'komprimera' energi E med c^2: t=E/c^2. Vilket ger att E=t*c^2. Alltså har tid helt strikt samma energidensitet som massa. Närmare bestämt, skriver Bearden, 1 sekund => 9*10^16 Joule av rums-elektromagnetisk energi. Sålunda, helt rigoröst, 'tid är energi' (men inte pengar :)). (pp. 82-83, "Energy from the Vacuum: Concepts & Principles", Thomas E. Bearden.)

Notera alltså att tids-'ramen' är roterad (in i en annan dimension) jämfört med 3D-'ramen'.

På sidorna 9-10 av Energy from the Vacuum: Concepts & Principles" skriver Thomas E. Bearden att när mass-energi ökar (t.ex. som funktion av hastighet) så "uttunnas" eller "minskar" tiden ("time 'dilates' or 'decreases'"). Alltså att energin konserveras, fast över fler dimensioner än vi har varit vana att tänka. Om man vinner rumsenergi så förlorar man tidsenergi. Men då tid är rumsenergi komprimerad med c^2 (t=E/c^2) så följer att relativistiska förändringar i tidsdomänen är av enormt mycket större magnitud än de motsvarande relativistiska förändringarna av rumsenergi i fotonen. Vilket för en extern observatör i 3D-rumsdomänen uppfattas som negentropi ('fri energi') jämfört med existerande 3D-rums konservering av energi lagar. (pp. 9-10, "Energy from the Vacuum: Concepts & Principles", Thomas E. Bearden.)

Rekommenderar läsning av pp. 8-14, 82-19, 539-540, "Energy from the Vacuum: Concepts & Principles", Thomas E. Bearden, angående mekanismen för detta och för hur massa flyter genom tiden. Massa existerar nämligen inte i tiden, utan endast när tiden stoppats för observation. Detta är inte endast ett mätproblem utan massa är en effekt av observationsprocessen. Mellan observationer finns istället rumtid. Men vid observationsögonblicket tas ett 'snap-shot', "t" tas bort, och position i rummet kan mätas. Massan kan mätas. I boken s. 540 uttrycks rumtid som LLLT. Medan rummet i 'snap-shoten' uttrycks LLL. Där T (tiden) tagits bort, då observation är ett annat ord för att ta bort T (tiden).

Alla observationer är därför i (3D-)rummet, INTE i rumtiden. Observationer ger 3D-effekter (vid en given tidpunkt), **INTE** den fyrdimensionella orsaken till effekten, och INTE den pågående fyrdimensionella interaktionen.

Eftersom tiden just tas bort ur ekvationen för att vi ska uppfatta något, så vet jag inte hur vi skulle kunna uppfatta att tiden komprimeras eller sträcks ut. Många talar visserligen om att tiden känns så intensiv numera. Kanske vi har fler medvetandeögonblick = observationer per sekund nu, än förr? Betyder det att tiden är mindre kompakt då, eller vad? Jag erkänner att jag famlar.

Angående att se långt ut i universum så är rumtiden mycket plastisk. Kan du fritt böja den, så kan du 'dra till dig' valfri tid eller plats. Det är bara fråga om du behärskar fysik och energi bakom. Det finns några fantasieggande illustrationer på denna länk, som finns som länk från min "Fantasikrisen" <http://blog.lege.net/?/187-Fantasikrisen.html>:

Paul E. Potter, "Developing Better Systems for Space Propulsion" <http://blog.lege.net/cosmology/Astrophysics_of_UFOs.html>. (De var kanske för bra, för illustrationerna finns ej längre kvar på orginalet, utan bara i denna min kopia.)

Se även "Hur man bygger sig sitt eget UFO" <http://blog.lege.net/?/194-Hur-man-bygger-sig-sitt-eget-UFO.html> för en antydan av en del av principerna. (Jag skrev den 2008-02-23.)

Kanske du kan hitta något intressant/fantasieggande även här: http://secretgalaxy.com/ - Jag fick länken i mail i går från Tony Eckardt själv, efter att han hade läst "Svaret ligger i frågan" <http://blog.lege.net/?/209-Svaret-ligger-i-fragan.html>.

Bästa Hälsningar,

// Leif Erlingsson