Med anledning av att Sverige kanske blir Uranleverantör till EU:s kommande kärnkraftsutveckling.

Scenario 2021
av Olle Ljungbeck
januari 2006


Det röda flygplanet - en Cessna - flög lågt och långsamt över det till synes öde landskapet. Våren hade knappt gjort sitt intåg, men ändå så mycket att det skiftade svagt grönt under dem. Ser Du några människor frågade piloten sin kamrat, som var strängt upptagen vid kameran med att filma landskapet under dem. Nej inte ännu i varje fall, det verkar totalt tomt på människor och förresten på djur också. Några älgar borde vi åtminstone få se.

Planet hade startat från Östersund och höll en nord-nordvästlig kurs utefter Indalsälvens källflöden. De många små byarna de flög över låg alla öde och synbart övergivna.

Det ser nästan ut som om de lämnat gårdarna i går sa piloten. Nej inte riktigt sa kameramannen. Åkrarna har börjat växa igen. Man ser också tydligt hur gårdstun och trädgårdar har förvildats och slyats igen.

Det landskap som de båda männen studerade några hundra meter upp var inte längre beboeligt för människor. Ja egentligen inte för djur heller, men dessa förstod ju inte faran. Inte heller sjöar och vattendrag var längre tjänliga att vederkvicka människor och djur.

De händelser som medfört att landskapet de flög över, inte längre fick beträdas, kunde härledas till en av riksdagen antagen minerallag 1990. Lagen innebar bl a att markägaren inte fick yttra sig förrän efter att den statliga myndigheten - Bergsstaten - givit klartecken för bolag att söka efter Uran eller andra bergarter och mineraler.

År 2005 hade ett flertal företag däribland ett antal utländska sådana fått klartecken att börja provborra.

Redan våren 2008 öppnades ett flertal gruvor där avsikten framförallt var att bryta Uran. Bl a hade gruvor tagits upp på några platser i Jämtland nordväst om Östersund, sålunda väster om Storsjön. Men även i Lappland, kring Åsele och Arjeplog hade brytning av Uran påbörjats. En av de främsta orsakerna till att uranbrytningen kom till stånd (trots att regeringen tidigare motsatt sig detta) var EU-s krav på att Sverige måste i detta och flera andra fall vara råvaruproducent åt Unionen.

Det som alla myndigheter och företag hade garanterat inte skulle hända - hände emellertid.

Våren år 2010 i samband med snösmältningen brast två lakdammar vid gruvorna väster om Östersund. Miljontals kubik uranhaltigt lakvatten strömmade ut i marken och angränsande bäckar, åar och sjöar. Katastrofen blev mångdubbelt större än vad myndigheterna i sina mest pessimistiska prognoser hade räknat med.

Någon evakuering av befolkningen skedde inte eftersom myndigheterna höll tyst om vidden av katastrofen.  Men redan ett år efter katastrofen började såväl människor som djur visa tecken på sjukdomar som låg utanför de som var vanliga. Till slut gick det upp för var och en att Uranet låg bakom sjukdomarna för såväl människor som djur.

Nu fanns bara ett att göra. En omedelbar evakuering av såväl människor som djur. Ett område med en yta av knappt Blekinges storlek fick utrymmas. Kött från vilt och renar blev oanvändbart som människoföda. Men trots den mänskliga katastrofen var kanske föroreningen av vattendragen det värsta. Efter som vattensystemen rörde sig österut skulle det förorenade vattnet snart nå Storsjön - som var Östersunds vattentäkt. Stora resurser måste därför sättas in för att finna en ny lämplig vattentäkt som inte låg inom avrinningsområdet.

Samtidigt med det som skett i Jämtland, gjorde myndigheterna nya mätningar i områdena kring Åsele och Arjeplog. I Åsele fann man inga utsläpp, men i Piteälven vid Arjeplog uppmättes kraftigt förhöjda halter av Uran.

Efter kraftig opinion från - inte bara lokalbefolkningen - utan från hela landet tvingades riksdagen hösten 2010 ta beslut om att stänga alla gruvor där det förekom brytning av Uran.

De båda männen i planet flög en lång stund under tystnad, när kamermannen plötsligt yttrade. "Man säger att tiden läker alla sår"? Men det här kommer att ta lång tid. Jag har läst att man f n känner tre naturliga isotoper U-234, U-235, och U-238.  Vars halveringstider är respektive 250000 år, 710 miljoner år och 4.5 miljarder år. Har det överhuvudtaget någon betydelse vilken isotop som drabbat det här landskapet?

Under fortsatt tystnad återvände de till utgångspunkten - Östersund.

Olle Ljungbeck
Gävle
januari 2006


Författarens kommentarer.

PS Jag har en stuga i Arjeplog. Som ni vet utförde man provborrningar där på 60-talet. Vad inte många vet är att det blev utsläpp i Hornavan varefter borrningarna avbröts. Min stuga ligger inte långt från Piteälven. Där utförde man också provborrningar längs älvfåran. Utefter en lång sträcka finns borrören kvar. De sticker upp en halv till en meter över marken. Min uppfattning är att rören har fått stå kvar för att inte skapa rörelse i marken om man tar upp dem och därmed frigöra uran. Inte många människor har sett rören, då skulle det nog bli uppståndelse?
DS


Fler artiklar av Olle Ljungbeck:

VATTEN ...... (oktober 2004)

Människans rättighet ..... (november 2004)

Detta innebär försvarsuppgörelsen som drivits igenom av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. (december 2004)

Demokratiskt systemskifte (januari 2005)

För vem är EU ett fredsprojekt? (januari 2006)

Med anledning av att Sverige kanske blir Uranleverantör till EU:s kommande kärnkraftsutveckling. (januari 2006)

Grundlagsutredningen (januari 2006)

Grundlagsändring utan folkets mandat = Statskupp (april 2006)

Naturtillgångarna (september 2006)

Ni är grundlurade Svenssons! (december 2006)