av Leif Erlingsson
2010-01-01
Vi har svårt att förhålla oss till det som inte redan är manifesterat. I skolan fick vi lära oss att antingen finns det - är sant, eller också finns det inte - är falskt. Digitalt ett eller noll. Det som i styr och reglerteknik och i datologi kallas boolsk algebra. Allt blir förutsägbart och inget oväntat kan uppträda.
Men vi människor skapar. Vi manifesterar tankar och idéer. I inre och yttre dialog. Läs här gärna bredvid det jag skrev 2009-12-25 om Hyperdialog på länken
Omprogrammering av perceptionsmatrisen. Innan det flera människor tillsammans skapar genom fantasin är fysiskt manifesterat så finns det enligt persiska sufier från 1100-talet på ett parallellt högst verkligt existensplan, som bara har den egenheten att det (ännu) inte tar fysisk plats som i utsträckning i vår verklighet. Även livet efter detta skulle vara ett sådant parallellt högst verkligt existensplan. Sufierna drog därför slutsatsen att fantasin är ett sinnesorgan varmed vi upplever världen. Läs här gärna bredvid det jag skrev 2009-11-20 om
Icke bekräftandet av intryck från andra dimensioner, samt på länken
Death and the Afterlife om vetenskapliga bevis för sådana andra dimensioner.
Datalogins motsvarighet till alternativa parallella högst verkligt existensplan skulle vara kvantdatorer, som kan inta tillstånd av både sant och falskt. Med ofantlig potential. Samma ofantliga potential har vi i vår skaparkraft fantasin. För de olyckliga som har handikappats av skolan är det "fantasikris", vilket är minst lika illa som att vara blind eller döv. Det är ett konkret handikapp. Ett handikapp som innebär oförmåga att uppfatta det ännu ej manifesterade.
Behöver det påpekas, att s.k. utomjordingar från andra existensplan kan vara sådana manifestationer?
Bifogar några länkar, för den som vill studera vidare:
Leif Erlingsson
2010-01-01